Frågan är inte lätt. Svåra frågor är ju sällan det.
Helagotland rapporterade häromdagen att förskolan i Ljugarn kan komma att tvingas lägga ner om inte fler barn fyller på när sexåringarna lämnar för att börja förskoleklass.
De barnfamiljer som finns i trakten berättar om svårigheterna för unga att skaffa sig en bostad när priserna rusar till orimliga höjder. Samma vittnesmål hörs från unga på Fårö.
Avfolkningen hjälps inte av tillgång på allmännyttiga hyresrätter där kravet är att man bor i bostaden eftersom Gotlandshem inte har lägenheter vare sig på Fårö eller i Ljugarn.
I Burgsvik finns 25 lägenheter med 15 års väntetid i snitt för en trea och 7 år för en tvåa.
Behovet av fler hyresrätter utanför Visby går ganska lätt att se när man studerar genomsnittstiderna för att få lägenhet på de orter där dessa finns. De ligger på upp emot 10 år överallt.
För ytterändarna gäller dock särskilt svåra villkor. De bostäder som kommer ut på marknaden är attraktiva men köps ofta upp av penningstarka personer som bor på annan ort och har bostaden till deltidsboende och rekreation.
Även om allt fler bor i sina fritidshus större del av året hjälper det inte när skolor ska ha elever, vården ha patienter eller hela välfärden ska bemannas.
I Danmark har fastighetsägare skyldighet att se till att bostadsfastigheten är bebodd. Vill man inte bo där själv hela året är man skyldig att hyra ut bostaden.
Miljöpartiet har motionerat i riksdagen om att liknande regler bör införas i Sverige, något som MP lokalt också propagerat för.
Norge införde boplikt redan på 1970-talet.
En annan väg att gå är det som man nu vill pröva i Ljugarn, öka antalet bostäder och göra dessa tillgängliga för åretruntboende. Man inventerar nu möjlig mark och att utreda möjligheten att ha krav på att de som köper/hyr ska vara folkbokförda på Gotland och bo där permanent.
För även om det inte finns en generell boplikt för ett område kan var och en fastighetsägare bestämma för vilka bostäderna ska finnas till.
Låt oss hoppas att Ljugarn-projektet blir lyckosamt och kan följas av fler. För Fårö finns inte så mycket byggbar mark för fler bostäder så där behövs kanske en annan plan för att säkra en fortsatt levande bygd.
För man måste inse att om bygderna töms på fast bosatt befolkning finns inte heller något fungerande samhälle för de deltidsboende. Vi behöver varandra och måste hitta lösningar för samexistens och balans.
Det behövs olika planer för olika bygder och det är nödvändigt att vi hittar dem innan det är för sent.