Nästan hälften av Sveriges kommuners socialtjänster har som regel att neka ekonomiskt bistånd till de som inte kan visa upp ett godkänt andrahandskontrakt (14/2). Det visar en kartläggning SVT Uppsala gjort.
Grunden till regeln är till stor del 2019 års skärpningar i lagstiftningen kring otillåten andrahandsuthyrning. För att kommunerna inte ska uppmuntra eller stötta kriminell verksamhet nekas helt enkelt ekonomiskt bistånd till dem som hyr olagligt.
Att neka människor ekonomiskt stöd på grund av att deras boende är olagligt är omtvistat. Det är kommunerna som genom socialtjänsten ska säkerställa att medborgarna har en skälig levnadsnivå. För att kommunerna ska kunna fullfölja sitt uppdrag och beräkna skälig levnadsnivå krävs ett godkänt hyreskontrakt.
Värt att framhålla är att det inte är fråga om att neka bistånd till alla som bor i andra hand. Enbart de som inte kan visa att upplåtelsen är godkänd av hyresvärden. Bistånd ska gå till människor med få eller inga andra utvägar. Om det ekonomiska biståndet är avgörande för ens livssituation torde det inte vara en stor ansträngning att visa att man inte gör något fuffens. Det enda som krävs är ju ett godkännande från hyresvärden.
Kritikerna hänvisar dock till en drygt tiotalet år gammal prejudicerande dom som säger att det inte finns fog att neka ekonomiskt bistånd enbart på grund av att boendet är olagligt. Denna dom handlar dock om en man som bodde i en kolonistuga där detaljplanen inte medgav åretruntboende. Den kriminalitet som förelåg här var alltså att bryta mot detaljplanen. Domen tog inte sikte på boenden som var olagliga såtillvida att de skedde utan hyresvärdens godkännande.
Kritikerna menar också att kommunerna inte har rätt att neka bistånd eftersom hyresgästerna som olovligen bor i andra hand inte bryter mot lagen. Det gör bara den som hyr ut. En förvisso korrekt invändning men det är inte rimligt att kriminella genom att använda sina hyresgäster som bulvaner tillskansar sig skattepengar.
Det är uppenbart att regelverken krockar. Socialtjänstlagen säger att kommunerna ska hjälpa människor. Samtidigt ska kommunerna inte stötta brottslig verksamhet, och det finns ett starkt allmänintresse i att skattemedel inte går till kriminella. Det är inte heller kommunens uppgift att utreda och bekämpa brott. Det ska polisen göra.
De här avvägningarna hamnar i slutändan i knät på enskilda handläggare. När det blir fel oavsett hur de beslutar är det regelverket det är fel på. Politiken kan inte välta över sitt ansvar på enskilda socialtjänsthandläggare. Det är därför rimligt att politiken kliver in och tydliggör krav på godkänt andrahandskontrakt. Försäkringskassan har redan krav på godkända andrahandskontrakt för bostadsbidrag. Varför ska socialbidrag vara annorlunda?