Ledare: Skatterna behöver höjas för en bättre välfärd

I år firar århundradets skattereform från 1990 30 år. Skattesystemet lades då om mer omfattande än förr eller senare. S-regeringen då träffade en uppgörelse med Liberalerna som stått sig sedan dess i sina grundformer. 
Men på de 30 år som gått har mycket förändrats. Bolagsskatten, som från början var runt 30 procent har sänkts till 21,4 nu. Förmögenhetsskatten, som 2006 gav staten 4,5 miljarder kronor, togs bort av alliansregeringen från 2007. 
Arvs- och gåvoskatterna togs bort av S-regeringen från 2005. Alliansregeringen omvandlade fastighetsskatten till en avgift som har samma nivå för fastigheter, vilket de med dyrbara fastigheter tjänade mest på.   
Ja, Sverige är gällande många skatter ett skatteparadis. Vad gäller skatt på egendom och bolag tar många jämförbara länder i EU in mer i skatt än vad Sverige gör, i andel av bnp.
På 70-talet byggdes den offentliga välfärden ut och skattekvoten var runt 47 procent 1976. Dålig konjunktur och andra oljekrisen gjorde att budgetunderskott och statsskuld steg i sex år, trots att skattekvoten steg till runt 50 procent. 
Där låg den kvar i nästan 25 år till runt 2006. Ökad ekonomisk tillväxt efter en devalvering 1982 gav ökade skatteintäkter vid ungefär samma skattekvot i flera år. I slutet av 80-talet var budgetunderskotten borta och statsskulden minskade, särskilt i andel av bnp. 
Alliansregeringen sänkte skatter, genom bland annat jobbskatteavdrag, motsvarande nästan fem procentenheter av bnp till en skattekvot på cirka 43 procent.
Självklart så ökade, trots minskad skattekvot, statens intäkter i kronor räknat under denna period på åtta år. En tillväxt skedde ju, även om ett tapp skedde i slutet av 2008 och början av 2009 som sedan togs igen. 
Man kan säga att mer kronor kunde gå till välfärd trots minskad skattekvot. Men framför allt så ökade de resurser som gick till den privata sektorn, personer och företag. 
Hade skattekvoten legat kvar på fyra, fem procentenheter högre nivå, runt 47 eller 48 procent, hade runt 135 miljarder kronor mer, per år, kunnat gå till den offentliga sektorn (stat, kommuner, landsting/regioner) och välfärd i den. 
Man kan säga om försvaret att det fått mer pengar än någonsin i kronor, exempelvis 43 miljarder kronor 2014. Samtidigt är dess anslag i andel av bnp lägst någonsin, ditintills, på 1,1 procent av bnp.
Att påstå att kommuner som har hög skattenivå sällan har en hög välfärd är missvisande. De kommunerna, många i Norrlands inland, har ofta hög snittålder på invånarna, med många av dem i äldreomsorgen. De kommunerna har höga kostnader för äldreomsorg. 
Kommuner med låg kommunalskatt finns främst runt storstäder. Deras invånare har ofta hög snittinkomst. Ibland har dessa kommuner inte kommunala bostadsbolag med hyreslägenheter för att inte så många låginkomsttagare ska bosätta sig i dem. 
Och många kommuner med hög kommunalskatt är ytmässigt stora, med de kostnader som det medför för resor för hemtjänst och skolresor. Lågt invånarantal ger också kostnader för skolor och annat och för den delen badhus som inte kan bäras av så många som i folkrikare kommuner. Ofta är snittinkomsterna låga eftersom det är få jobb med höga löner.
Vad gäller inkomstskatt fanns fram till årsskiftet värnskatten som gav cirka sex miljarder kronor årligen. Den är nu borttagen.  
I en del andra länder finansieras för övrigt en del av välfärden, som är offentlig via skatter i Sverige, via privata avgifter. Exempelvis för sjukvård eller utbildning på gymnasienivå (college) i USA.