Oppositionen var på hugget och hade en del poänger i sin argumentation.
Problemet är att man inte vet vilka som är deras verkliga inställning, den de har nu i opposition eller den de hade när de styrde regionen under de två förra mandatperioderna.
När de rödgröna valde att ge uppdraget att driva Katthammarsviks äldreboende till en privat aktör var det bra och riktigt. När avtalet gick till en annan aktör när det var dags att ompröva, under borgerlig ledning, var det väldigt dåligt.
När de rödgröna styrde sattes verksamheten före budgeten, det ansågs orättfärdigt av dåvarande opposition att hänvisa till budgetdisciplin när vi får så mycket bra verksamhet för pengarna man inte har.
Nu i opposition tycker man det är jättedåligt att budget inte hålls. Samtidigt som man i nämnderna lagt förslag som i de flesta fall ökar utgifterna.
I majoritet ansåg man att resultatkraven på 2 procent var en vision, inget man behövde anstränga sig för att uppfylla. Nu i opposition anser man att det är "ett förödande beslut" att minska resultatkraven under pågående pandemi som lamslagit hela världen.
En annan grundläggande skillnad är att den borgerliga ledningen är inne på sitt andra år, de rödgröna satt i åtta år under blixtrande högkonjunktur.
Trots att det nu är de borgerliga partierna som leder regionen har de samma syn på budgetdisciplin och ekonomisk återhållsamhet som när man var i opposition.
Man har alla ambitioner att åtgärda underskotten till årets slut, men alla försök eller antydningar att fatta beslut i den riktningen fördöms och bemöts med förslag som istället för att minska utgifterna, ökar dem.
Var och en får själv avgöra vilka politiker som ser seriöst på sitt uppdrag att ta ansvar för Gotland och vilka som vänder kappan efter vad som passar dem för stunden.
Lika svårt att få ihop den ekonomiska politiken har de rödgröna att få ihop argumentationen kring privata aktörer i äldreomsorgen.
Först försöker man få det till att man har olika krav på privata aktörer jämfört med offentligt drivna boenden. Att de privata kan bestämma lite hur som helst hur de vill bedriva verksamheten.
När det inte funkar handlar det mest om hypotetiska farhågor kring hur det kan vara att en privat kan utföra verksamheten till en lägre kostnad. De skulle kunna så låg bemanning att de anställda får jobba ihjäl sig, de skulle kunna bjuda de boende på jättedålig mat. Det skulle kunna bli hur dåligt som helst.
Rekordet i farhågor som aldrig lär infalla stod kanske Jörgen Benzler (V) för som i debatten anförde att om man under avtalsperioden på ett markant sätt beslutar att höja kvaliteten i äldreomsorgen så skulle de privata inte behöva följa detta eftersom de har ett avtal.
Den här aversionen mot privata företag är obegriplig och ett slag i ansiktet på de företag som här på ön sköter sig på ett utmärkt sätt och bidrar till mångfald och valfrihet.