Allt han säger är rätt och de som säger emot har fel. Oavsett vad fakta visar.
För oss som lärt oss att 1+1 är 2 och att jorden är rund blir det svårt att hantera den synen på sanningen. Särskilt när en relativt stor andel av de som tidigare såg fakta som facit inte säger emot Trump och hans gelikar. Men så länge någon som hävdar sin rätt, oavsett om det är rätt, dessutom har en maktposition som han även tänker använda för att rensa bort oliktänkande är det lätt att motståndet tystnar.
I dagens världspolitik skulle väl även HC Andersens barn tystas om hen skulle hävda att kejsaren var naken.
I Trumps värld blir det även rätt när han gör något, medan samma åtgärd kan vara fel när någon annan gör det. Allt beror på vem som drabbas.
När USA:s vicepresident J D Vance hävdar att Europa inskränker yttrandefriheten då islamfientliga krafter inte får sprida hat i vilken omfattning som helst, exempelvis på ett sätt som ger en fällande dom för hets mot folkgrupp, är det höjden av dubbelmoral. För samtidigt i USA pågår nu en utrensning och censurering av allt som är positivt inställt till mångfald, rättvisa och inkludering.
De statliga arbete, DEI-programmen, som jobbat med ökad mångfald, rättvisa och inkludering på arbetsplatser runt om i USA har stängts ner genom en presidentorder av Trump. Men inte nog med det. Nu har det amerikanska försvarsdepartementet börjat rensa bland läroböckerna där mångfald, rättvisa och inkludering beskrivs i positiva termer på de specialskolor där militäranställdas barn går. Detta på order av USA:s försvarsminister Pete Hagseth.
Nu är det här sättet inget som Trump är ensam om att använda sig av. Även här i Sverige ser vi hur regeringspartierna anammar Trumps framgångsrika koncept. Sverigedemokraterna är givetvis bäst i klassen där både transpersoner och böcker som inte passar in i SD:s syn på litteratur rensats bort, eller försökts rensats bort, från biblioteken.
Vi har även sett hur statsminister Ulf Kristersson väljer att bortse från de praxis som gäller inom svensk offentlig förvaltning vid rekrytering, genom att ge nära vänner välbetalda tjänster utan att de ens utlyses.
Den numera välkända och före detta nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm, tillika Kristerssons barndomsvän, blev, som ni säkert känner till, handplockad till den nya tjänsten på Regeringskansliet.
Något som i efterhand också visat sig vara ett misstag, även om Landerholm själv bedyrade sin oskuld gällande sina betalda tjänsteresor till sambon i Berlin och skyllde på dåliga regelverk.
Nu visar det sig att även att Irene Svenonius (M), före detta finansregionråd i Stockholm och nära vän med Kristersson, fick jobbet som överdirektör för Statens fastighetsverk på lite märkliga vägar. Enligt nättidningen ETC hölls tjänsten hemlig för alla, utom Svenonius själv, som med ett mycket kort mail ansökte och fick jobbet som den enda sökanden.
Ni kommer säkert ihåg den kraftiga kritik som Anna Kinberg Batra, AKB, fick utstå efter sina märkliga rekryteringar, och då ska vi komma ihåg att AKB i alla fall satte upp en lapp i Länsstyrelsen entré. Något Kristersson inte bemödat sig med i någon av sina bägge kompisrekryteringar.
Efter kritiken mot Kinberg Batra tvingades hon att avgå då regeringen ansåg att ”myndigheterna ska utföra sitt uppdrag på ett sätt som förtjänar allmänhetens förtroende”, medan Kristersson som inte behöver bry sig om att utföra sitt uppdrag på ett sätt som förtjänar allmänhetens förtroende sitter säkert på sin post fram till nästa val.
Skillnaden mellan Kinberg Batra och Kristersson är att Kristersson var AKB:s chef medan han själv bestämmer om det han gjort är rätt eller fel.
Och i sann Trumpanda ser Kristersson inget fel med sitt handlande oavsett hur praxis inom svensk offentlig förvaltning ser ut.