Skolan delar det svenska samhället. Dels mellan dem som får gå i bra skolor och de som tvingas gå i dåliga. Men också mellan generationer. Äldre och yngre svenskar har helt olika erfarenhet av skolan. Vi som gick i skolan under förra århundradet har ofta svårt att förstå hur illa det är ställt på många skolor idag. De som nyligen lämnat skolan är mer medvetna om att det är ett system i kris. Den generationsskillnaden märks inte minst på den borgerliga sidan i politiken.
Nyligen gjorde de tre ungdomsförbunden, Moderata ungdomsförbundet MUF, Centerns ungdomsförbund CUF och Liberala ungdomsförbundet LUF ett gemensamt utspel med förslag på hur svensk skola ska förändras. De borgerliga ungdomsförbunden vill bland annat se större statlig tillsyn genom en ny Skolstyrelse och reformer som gör skolor mer jämlika, bland annat ska offentlighetsprincipen även gälla skolor som drivs som bolag. (Expressen 23/8)
Det låter annorlunda än när den äldre generationen borgerliga politiker talar. Framför allt finns det en skillnad i hur prioriterad man tycker att skolan är. Uungdomsförbunden tycker att regeringen bara ”lappar och lagar” och vill se mer genomgripande reformer av ett system man i grunden inser inte fungerar.
Tyvärr kom själva sakfrågan lite i bakgrunden då CUF:s ordförande Caroline von Seth i ett filmklipp sa att det inte direkt ”var några genier som gick på lärarlinjen”. Uttalandet väckte ilska då det tolkades som översitteri. Ironin var dock uppenbar då von Seth själv pluggar till lärare. Även ungdomspolitiker tvingas lära sig att ironi inte fungerar i svensk politik.
Ungdomsförbundens linje av tydligare kontroll fick visst stöd när Skolverket på fredagen presenterade sin återkommande bedömning av skolväsendet (25/8). Huvudbudskapet, som Skolverkets GD Peter Fredriksson sammanfattade i en debattartikel i DN (25/8) är att den svenska skolan inte är jämlik för alla. Det skiljer stort på resultaten mellan olika skolor. Föräldrarnas studiebakgrund har ofta avgörande betydelse för chanserna att en elev klarar att slutföra skolgången med godkända betyg.
Nedslående information i rapporten är också att mycket av de förbättringar som svenska skolan gjort i jämförande internationella studier som PIRLS kan härledas till att andra länders skolor blivit sämre, ofta som en konsekvens av pandemin, samt till att de bästa svenska eleverna blivit ännu bättre. De som presterar sämst har däremot blivit fler. Den svenska skolan klarar inte att stötta de svagaste eleverna, utan den gruppen växer.
Skolverket efterlyser, precis som de borgerliga ungdomsförbunden, ett större statligt ansvarstagande för likvärdigheten inom skolan. Till exempel vill man se system för att få yrkesskickliga lärare till de skolor som har störst utmaning. Det verkar som om det börjar växa fram en gemensam bild av vad som behövs göras. Nu återstår bara att påverka den generation politiker som fattar besluten just nu.