Den polarisering som vi upplevt under de senaste 10-15 åren har satt sina spår. Dagligen är det någon som känner sig provocerad av någon annans beteende. Polariseringen kan gälla invandring, miljöfrågor eller andra politiska frågor som skapar splittring. Skyttegravskrigen mellan de olika falangerna pågår ständigt och inför de nyligen avslutade helgerna har familjerelationsexperter varnat för problematiken i samband med att många olika familjekonstellationer träffas. Det kan enligt experterna finnas stor risk för att helgfirandet urartar efter att en het fråga kommenterats på ett provocerande sätt. Här har vi i dag en fråga som i grunden handlar om hur vi beter oss mot varandra och där vi vuxna är allt annat än förebilder. Hur ska våra barn förstå hur de ska förhålla sig till varandra när vi vuxna inte klarar av det så bra.
När elever på en skola provocerar varandra är det i mina ögon skolans uppgift att ta tag i problemen innan något än värre inträffar. En provokation kan vara ett sätt att väcka nya tankar hos andra. Men en provokation kan också vara ett sätt att visa dålig respekt för någon annans åsikt, tycke eller smak. På en skola är det sällan ett provocerande uppträdande från elever bygger på en genomtänkt strategi att väcka nya tankar hos andra. Nej, när elever provocerar andra är det ett steg in på mobbningsskalan och då måste de vuxna på skolan reagera. Det var också det som skedde i höstas på Högbyskolan i Hemse. Under Hemse Stortorgdag hade ett antal elever fått material med partisymboler från Sverigedemokraterna, SD. När eleverna återvände till skolan bars materialet på ett provocerande sätt, vilket fått andra elever att bli upprörda. Något som helt rätt fått lärare och rektor att reagera. Skolledningen skickade på grund av det inträffade ut ett meddelande till samtliga vårdnadshavare, något som nu blivit föremål för en granskning av Justitieombudsmannen. Meddelandet har många bra poänger, men en av meningarna är dåligt formulerad, vilket även Grundskolechefen Torsten Flemming höll med om när han intervjuades i höstas. Och jag kan tänka mig att det är den meningen som JO nu tittar närmare på.
Mats Linder, politisk chefredaktör på Gotlands Allehanda behandlade ämnet i sin ledare i gårdagens GA och han fortsätter sina försök att normalisera SD. Han ställer i sin ledare en fråga som han anser vi bör ställa oss innan vi reagerar negativt på något SD gör. ”Hur skulle jag se på samma händelse om vi bytte ut SD mot något av de andra riksdagspartierna?” Svaret på den fråga är oftast att jag hade sett det hela med ännu större förfäran. Inte sällan får vi till oss att företrädare för SD gjort anmärkningsvärda uttalanden som snabbt skymtar förbi i mediebruset, men som skulle ha väckt enorm uppmärksamhet om dem gjorts av företrädare från något annat parti. Till och med jag har blivit rätt immun mot korkade uttalanden från SD företrädare. Se till exempel här på Gotland. Tänk om alla andra partier skulle göra som SD, det vill säga ingenting mer än att gå på möten. Hur hade det sett ut? Hade det varit lika tyst då som det är nu?
I den aktuella frågan skulle jag inte heller ha reagerat annorlunda om det varit något annat partis logga som bars på ett sätt som upplevdes som provocerande och skapade dålig stämning på skolan. Jag kan också tänka mig ett antal scenarion där andra partiers logga skulle kunna skapa dålig stämning om de bars provocerande. Men att jämföra någon specifik sakfråga som väcker starka känslor med de känslor som SD:s politiska värdegrund väcker skulle bara normalisera SD än mer. Och det får Mats Linder och den politiska högern sköta bäst dem vill.