”Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften”. Den strofen har jag nog skrivit förut så ursäkta om jag är tjatig, men Blå Tågets textrad är rätt talande, även om den är tillspetsad. För skolan har väl till uppgift att ge våra barn och ungdomar förutsättningar till bra liv. Samtidigt vet vi att samhällen med hög utbildningsgrad utvecklas bättre än motsatsen. Utbildning har alltid varit viktigt för den enskilda men har med åren blivit allt viktigare. Det diskuteras till och med att gymnasieskolan ska bli obligatorisk.
Då skolan har ett så stort ansvar för både samhällets utveckling och våra ungas framtid borde vi också se till att det är eleverna och deras utbildning som sätts i första rummet. Att skolverksamheten har hela sin kraft riktad mot eleverna och för att optimera deras lärande. Men är det verkligen så politikerna handskas med skolan i dag?
Jag upplever att politiker använder skolan till mycket annat som gör att elevernas utbildning blir lidande. Samhällets krav på vad våra unga ska få kunskaper i och utbildas till har helt abdikerat. Samhällets behov är inte det primära med den utbildning som vi alla betalar via våra skattsedlar. Utan elever och föräldrar har valet av utbildning helt i sin makt.
Behovet av exempelvis personal till vård och omsorg är stort men ansvaret för att utbildningarna ska bli elevernas val åligger branschen. Det är kommunerna som måste se till att locka elever till vård och omsorgsutbildningarna i konkurrens glamorösa och välbetalda sysselsättningar som youtuber och influenser. I dagarna har vi hört att nu när ekonomin har återhämtat sig efter pandemin råder det återigen brist på kvalificeras personal. Trots höga arbetslöshetssiffror. Något är uppenbart fel.
Men det är inte bara samhällets behov som satts på undantag för invånarnas frihet. Det fria skolvalet och den extrema marknadiseringen av skolan, som vi är ensamma om i världen, har bevisligen försämrat utbildningen. Det kompensatoriska uppdrag som skolan har blir lidande av att eleverna har en och samma skolpeng.
Friskolornas möjlighet att locka till sig studiemotiverade elever med studievana föräldrar ger deras ägare miljonvinster medan kommunernas skolor i kommersiellt oattraktiva områden inte har resurser i tillräcklig omfattning. Friheten att välja skola försvaras av borgerliga politiker ivrigt påhejade av branschföreträdare.
Lösningen för dem är inte mindre frihet för skolkoncernaras möjlighet att tälja guld med motorsåg. De vill istället inskränka elevernas frihet i klassrummen genom en ordning och reda som jag förknippar med Pink Floyds film ”The wall”. Lärare på skolor som inte har tillräckliga resurser för specialundervisning ska istället få möjlighet att bestraffa elever med speciella behov.
Här på Gotland hade experterna, pedagoger och skolledare, sagt sitt i den utredning som gjordes nyligen. Visserligen var det en utredning som utgick från de sparkrav som alliansminoriteten och Sverigedemokraterna beslutat om i fullmäktige. Men när utredningen fastslog att sparkraven skulle innebära nedläggning av ett flertal gotländska landsbygdsskolor backade Centerpartiet trots att partiet är det som driver sparkraven hårdast. Tillsammans med en samlad opposition beslutade Centern att utredningens förslag inte kunde genomföras.
Alla inser nog att det beslutet också kräver att mer resurser tillförs för att lösa de problem som fördes fram. Men när skolan nu begär tilläggsanslag väljer Centern att backa än en gång och det är elevernas utbildning som än en gång blir lidande.
Skolans främsta uppgift borde vara att ge våra barn och unga en gedigen utbildning, men jag upplever politikernas nyliberala skolexperiment medför att utbildningen numera är sekundär.