I Miljöpartiet hade 33 procent av företrädarna upplevt hot och våld. Det gör att MP nu går om SD som mest utsatta parti.
Ingen ska behöva utstå hat, hot och våld men vad säger siffrorna egentligen? BRÅ:s enkät gick ut till ordinarie ledamöter i kommunfullmäktige, regionfullmäktige och riksdag. Totalt 13 699 politiker. 8 107 av dessa svarade, vilket ger en svarsfrekvens på 59,2 procent. Det innebär att siffrorna måste tolkas med försiktighet.
Så låg svarsfrekvens kan ju tyda på att det är de som prioriterar frågan, alltså de som blivit utsatta, som svarar och att siffrorna då blir missvisande höga. Inte ens för miljöpartisterna som undergrupp var ämnet särskilt angeläget. Av 350 tillfrågade miljöpartister svarade bara 217.
Slutsatser om politikers utsatthet kräver att det finns något att jämföra med. För att kunna koppla hatet och hoten till politiken måste de ju avvika från vad andra grupper lever med.
Eftersom det finns en hel del mätningar av skolelevers trygghet är detta en rimlig kontrollgrupp. Skolundersökningen om brott år 2021 visar att 45 procent av niondeklassarna uppger att de utsatts för stöld, misshandel, hot, rån eller sexualbrott de senaste tolv månaderna. Det är den lägsta nivån sedan år 2015. Det går inte att dra någon annan slutsats än att skolelever har det värre än politiker.
Likadant är det med lärarna. 45 procent av lärarna på fritidshem och i klasserna ett till sex har enligt Lärarförbundet utsatts för våld från elev. Värst är det för de som arbetar på fritidshem. Där uppger 59 procent att de utsatts för fysiskt våld. Siffrorna för verbala övergrepp är ännu värre. Mer än 70 procent av lärarna har utsatts.
Samma mönster går igen i andra grupper politikerna har ansvar för. Enligt Arbetsmiljöverket har var tredje kommunanställd och var fjärde landstingsanställd utsatts för våld eller hot om våld på jobbet.
Fackförbundet Visions enkät visar att 45 procent av de som arbetar inom socialtjänsten utsatts för hot, våld, personangrepp eller förtal. Hot är vanligaste incidenten. Tre av tio som blir utsatta för en hot- eller våldssituation har fått inget eller otillräckligt stöd från arbetsgivaren. 30 procent av de som svarat menar att arbetsgivaren, i slutändan kommunpolitikerna, inte gör tillräckligt för att förebygga hot, våld och personangrepp.
Att politiker larmar om den egna utsattheten samtidigt som de förbiser situationen deras anställda och skolelever lever med, är inte bara oärligt utan också respektlöst. Politikerna är ju privilegierade jämfört med människorna de ansvarar för.
Det är förstås bra att politikers utsatthet uppmärksammas. Men vi får inte glömma att det också är ett demokratiproblem när de som arbetar längst ut mot medborgarna hotas. Samhället ska backa upp grundskolelärare och socialsekreterare lika mycket som ett kommunalråd. Hot och våld får aldrig accepteras.