Skolan är ett sånt exempel.
När SVT nu tar ett grepp om svensk skola använder de något som kan jämföras med mediernas klickbeten. Komikern och programledaren Jesper Rönndahl tar till humor och satir för att fånga tittarens intresse. Om detta är han också helt öppen: "annars hade ni inte tittat".
Det säger något om vår tid som kan appliceras på många andra frågor.
Men serien "Vem mördade skolan?" är inte bara humor. Den berättar en viktig historia. Politiska beslut och händelser finns bevarade i arkiven och spelas upp parallellt med kommentarer från olika berörda i nutid.
Spelet bakom kommunaliseringen av skolan kanske har andra versioner än den som berättas i serien. Man får nästan hoppas att så är fallet för som det beskrivs var det ett osannolikt fulspel av de båda socialdemokraterna skolminister Göran Persson och finansminister Kjell-Olof Feldt.
Kommunaliseringen av skolan som beslutades 1989 var kritiserad redan då och än i dag anges reformen som den största orsaken till ojämlikheten och varierande kvaliteten i svensk skola. Beslutet som var omvälvande för hela skolvärlden fattades med minsta möjliga marginal. S och V (förutom en ledamot) var de enda som var för. Övriga partier röstade nej men förlorade ändå omröstningen som slutade 162 mot 157.
För även om det i dag låter som att det var en annan reform, friskolereformen, som är boven i dramat så fanns det kritik mot skolan innan denna infördes 1992.
Göran Persson själv vill också tona ner kommunaliseringens effekter. I en intervju i tidningen Skolvärlden sa han 2019: "Jag tänker att den stora frågan aldrig har varit kommunaliseringen, utan kommersialiseringen. Strax efter den diskussionen vi hade, som var en teknisk diskussion, kom tre fyra reformer som kom att dominera skolans utveckling".
Det var dock finansminister Kjell-Olof Feldt som drivit på längst för att kommunalisera skolan. Ett raffinerat sätt att genomföra stora besparingar. Utslaget på landets 290 kommuner blev det inte så mycket uppmärksamhet kring det hela.
Dock gjorde regeringen Bildt som efterträdde Carlsson III 1992 saken etter värre när man plockade bort väsentliga styrinstrument som ingick i Perssons reform. Det konstateras bland annat i statsvetarprofessorns Leif Lewin, statliga utredning om kommunaliseringen.
Fem år efter utfört uppdrag konstaterade Leif Lewin: "Om jag nu som fri och ansvarslös person ser på huvudmannaskapet så tycker jag att ett förstatligande vore en förbättring" (Skolvärlden).
Partier av många olika färger hävdar i dag att den lokala makten över skolan är viktig. Det kan tyckas naturligt, inte minst för ett parti vars färg denna ledarsida delar, att decentralisera makten. En närodlad skola om man vill parafrasera på en tidigare valslogan.
Jag ser fram emot de kommande avsnitten och tänk om skolfrågan kunde bli het inför valet. Det borde göra åtminstone ett parti överlyckligt. Kanske till och med kan det bli ett sånt lyft att partiledaren inte längre överväger att lämna landet när det blir kris.