Krönika
Eftersom elevers skyldigheter inte är klart angivna, saknas realism och balans. Det står inte som en överordnad princip att elever ska göra sitt bästa för att lära sig och för att vara hänsynsfulla mot andra. Det står inte att lärares främsta uppgift är att undervisa och att upprätthålla studiero, och att samhället självklart stöttar lärarna i den uppgiften. Bland elevernas rättigheter betonas inte ”rätt” rättigheter.
I ”Rätt i skolan. Om grundläggande rättigheter och värden i den svenska skolan” (2020) reder juristen Hedvig Lokrantz Bernitz ut vad som sägs i Regeringsformen, Europakonventionen, Europeiska rättighetsstadgan, Barnkonventionen och Skollagen. Där framgår att elever har rätt till utbildning, till att yttra sig och till att uttrycka sin identitet. ”Barnets bästa” är den övergripande principen. Däremot sägs inte att ”barnets bästa” rimligen borde omfatta studiero, välutbildade lärare och lämpliga studieprogram. Rättigheterna gäller alltså inte det viktigaste. Däremot betonas elevers rätt att uttrycka sig och att inte bli kränkta.
Dessutom är de formuleringar oklara som säger vad lärare och skolledare får göra. De får inte någon tydlig ledning om hur de ska handla i enskilda fall. Samtidigt vet de att deras handlande kan komma att prövas av jurister. Detta leder inte förvånande till att de ofta avstår från att handla. Eftersom reglerna inte är klara, råder ”Rätt i skolan” vuxna i skolan till försiktighet: ”Här ska största försiktighet iakttas.” ”Här är inte lätt att navigera”. Här gäller ”subtila gränsdragningar”. Varför skulle någon frivilligt utsätta sig för att bli bedömd efter regler som inte är klara i förväg?
Elevernas rättigheter krockar motsägelsefullt nog med målet att de ska få en god utbildning. Kombinationen av elevers rättigheter, vaghet i lagstiftningen och ansvar för elevernas inlärning blir därför en mardröm för lärare och skolledare. Oklarheten och de många rättigheterna gör att lärares energi och uppmärksamhet går till annat än undervisning. Varför skulle någon välja att bli lärare i Sverige?
För den som längre hävdat att skollagen är olämplig pedagogiskt är det intressant att läsa att omdömet är detsamma från juridisk synpunkt. I de sista raderna av ”Rätt i skolan” sägs: ”Sammantaget måste skollagen ur ett konstitutionellt hänseende således betraktas som en svag produkt. Vagheten ställer tillämparen, dvs. främst skolpersonalen, inför svåra avvägningar och intressekonflikter mellan ibland oförenliga intressen.”
Att sätta sig in i dagens lagstiftning ger en ökad förståelse för varför skolan har problem. Här finns målkonflikter. En regering som vill förbättra skolresultaten behöver rensa ut de bestämmelser som är negativa för inlärning, införa andra regler och se till att lagarna inte motsäger varandra. Om dagens politiker tror att de kan förbättra skolan utan en kraftig omarbetning av gällande lagstiftning, misstar de sig.