Ungefär samma slutsats finns i Region Gotlands egen servicestrategi där man sätter lägstanivåer för vilken service som ska finnas på olika delar av ön.
I dag presenteras en ny skolorganisation för medarbetarna i skolan, denna ska sedan politikerna behandla för slutligt beslut i regionfullmäktige i december. Protesterna lär komma men denna gång är det inte elevantal eller besparingar som ligger i vågskålen utan bristen på lärare.
Senast det begav sig när skolledare förordade en rad nedläggningar ledde det till bildandet av Landsbygdsupproret där 3 000 personer den 30 december 2011 tågade genom Visby med facklor och högafflar för att protestera och manifestera för skolans betydelse för bygden.
Fram till 2033 ska nästan hela (93 procent) de gotländska lärarkåren ersättas och alla vet hur det är med rekryteringen. Ännu svårare är det att rekrytera till en skola där man har få kollegor och stort ansvar.
Gotland har ett medvetet system som hittills alla partier står bakom, där de små skolorna som egentligen inte ryms i de normer som styr, betalas av kollektivet. När nu skolorganisationen än en gång setts över återstår frågan inte vad det kostar att behålla skolorna utan att de riskerar att stå lärarlösa.
Skolnedläggningar är lite som att slita själva hjärtat ur en bygd. Så mycket liv, rörelse och framtidstro försvinner med skolan och alla eleverna. Det är också ännu en faktor som läggs till andra när beslut om var man ska bo ska fattas.
Är det långt till skolan väljer kanske inte barnfamiljerna att bosätta sig där de egentligen, av andra skäl, helst skulle vilja bo.
Enligt de underlag som tagits fram konstateras att det i skatteutjämningen baseras beräkningarna på att det skulle finnas 24 grundskolor på ön. För närvarande har Gotland 36 kommunala grundskolor (exklusive tre resurskolor, men de fem fristående grundskolorna inräknade).
Regionens egen servicestrategi räknar behovet till en lägstanivå med en högstadieskola per väderstreck (område). I dagsläget innebär det att Gotland har en högstadieskola ”för mycket” på norra Gotland och fem ”för många” i det västra området.
Där har vi grundförutsättningarna när en långsiktig skolorganisation nu ska formas.
Till det rent geografiska finns två andra parametrar som ska läggas till pusslet. Det faktum att familjer i viss utsträckning väljer bort den närmaste skolan för en annan, vilket gör att underlaget till de minsta skolorna ytterligare minskar. Det gäller så vitt jag förstått framför allt högstadiet.
Den andra pusselbiten är regionens skyldighet att ordna skolskjuts och där man har som riktmärke att ingen ska behöva åka mer än 60 minuter med buss till skolan.
Inget parti går till val med löften om att lägga ner skolor, löftena är snarare präglade av motsatsen. Man lovar att rädda kvar de mindre skolorna. De flesta vet också att det inte är någon besparing, sett till helheten, att lägga ner skolor. Andra skolor måste byggas ut och skolskjutsen likaså.
Men nu handlar det alltså inte om pengar utan om att kunna bedriva utbildning över huvud taget. För utan lärare går det inte, hur goda ambitioner och stark vilja man än är utrustad med.