Regeringen har inom ramen för sin Livsmedelsstrategi 2.0 initierat en utredning för att med bibehållen djurvälfärd höja konkurrenskraften för svensk animalieproduktion. ”Globalt finns många utmaningar där Sveriges erfarenheter kan spela en viktig roll”, konstaterade landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) när han presenterade utredningen. Han har rätt. Sverige är ett exempel ingen bör ta efter.
Det är bra att regeringen vill ta sig an lantbrukets låga konkurrenskraft. Inte minst då energi och livsmedel seglat upp som geo- och säkerhetspolitiska påtryckningsmedel. Problemet är att det redan är utrett. Inte bara när det gäller djurproduktion, utan livsmedelsproduktionen i stort. En utredning till innebär bara ytterligare förseningar av nödvändiga reformer.
1997 presenterades ”En livsmedelsstrategi för Sverige”. I denna konstateras att svenska skatter och avgifter är ett problem. Utredaren varnar för att lantbruket om det inte fick konkurrenskraftiga villkor skulle gå samma öde till mötes som tekoindustrin. En nyckelfaktor var att lantbrukarna fick samma villkor som sina konkurrenter i EU.
2013 initierades konkurrenskraftsutredningen som en del av Alliansregeringens livsmedelsstrategi. Den presenterades 2015 och kan sammanfattas med att svenska höga skatter och särregler hämmar lantbruket. ”EUs regler bör vara utgångspunkt för vad som ska gälla i Sverige. Om man ska ha särskilda bestämmelser bör de vara grundade på vetenskap, inte på tyckande”, förklarade utredaren Rolf Annerberg för Land Lantbruk.
När han ombads utveckla vad han menade med vetenskapligt grundade regler blev svaret: ”Vi vet att djurskyddsdebatten är väldigt emotionell. Attityder till djur är annorlunda här än i andra länder, vi har en positiv grundsyn till djurskydd. Men en del regler bör ses över, det har skett en utveckling sedan djurskyddslagen kom i slutet av 1980-talet.”
Hans tes bevisades när Jordbruksverket 2017 ville ändra när smågrisar får skiljas från sin mor. Svensk djurskyddslag kräver med 28 dagar mot EU:s 21, en ovanligt lång ditid. Detta gör att smågrisarna hinner växa sig så stora att de börjar bita sönder suggan, särskilt spenarna. För att förbättra för både suggor och bönder föreslog myndigheten avvänjning när gruppen var i snitt 28 dagar. Inte när den yngsta grisen var 28 dagar.
De förmenta djurvännerna slog bakut. Trots att förändringen var liten och mindre än vad som egentligen behövdes. Svenska suggor har fortfarande EU:s kortaste livslängd. Likadant är det med mjölkkorna där beteskravet gjort djuren en björntjänst. Tyckandet och att tvinga på djuren mänskliga känslor är negativt för djuren.
Vi behöver inte vänta på ytterligare en utredning och ett fortsatt backande lantbruk. Vi vet redan vad som behöver göras. Svenskt lantbruk måste få gå med i EU nu. Svenska höga skatter och hårda särregler innebär en fördyring som är ekonomiskt självmord vid frihandel, och måste tas bort. Regelverket måste baseras på kunskap, inte tyckande – För både människornas och djurens skull.