SAS vd Anko van der Werff kunde på tisdagen (SvD 3/10) lättat meddela att det krisande flygbolaget har lyckats anskaffa nytt kapital. Ett konsortium bestående av investmentbolagen Castlelake och Lind Invest, samt Air France-KPM och den danska staten går in med motsvarande 13 miljarder kronor. Det är mer än bolaget tidigare sagt sig behöva, men den totala skulden uppgår fortfarande till 20 miljarder kronor.
Den gamla modellen att SAS skulle ägas till hälften privat och till hälften delat mellan de skandinaviska staterna är över. Att norska staten drog sig ur redan 2018 och även den svenska har tröttnat, innebär slutet på en epok.
Att regeringen inte ville skjuta in mer pengar är förståeligt. SAS har varit krisande i många år på grund av en åldrande flygplansflotta och återkommande konflikter med personalen. Under coronapandemin drog företaget på sig stora skulder och därefter har dessutom det lukrativa affärsresandet minskat kraftigt då fler möten hålls digitalt.
Som Svend Dahl, chefredaktör på nätmagasinet Smedjan, påpekade i våras (16/5), beror många av bolagets strukturella problem på det statliga ägandet. Eftersom det innebar att politiska hänsyn prioriterades framför affärsmässighet. Exempelvis har SAS-anställda varit organiserade i 37 olika fackföreningar, vilket delvis förklarar villigheten att ta till strejkvapnet.
Samtidigt finns risker med att dra sig ur, framför allt kopplat till krisberedskapen. En av de viktigaste poängerna med statligt ägande var att kunna använda flyget när kriser uppstod. Exempelvis var omkring fyra av tio flygplan krigsplacerade och byggda för att snabbt kunna konverteras till ambulans- eller transportflyg. Att det genom SAS var statens egna flygplan underlättade planeringen. Det är inte längre möjligt.
Risken finns också att främmande makt tar plats i svenska statens ställe. När Norwegian var i kris 2020 gick till exempel den kinesiska staten in som storägare. Säkerhetspolisen har i många år varnat för att Kina är det största säkerhetshotet mot Sverige – efter Ryssland – och bedriver aktiva påverkansoperationer i vårt land. Kina har också tidigare visat intresse för svenska bolag som Volvo och tog över säkerhetskontrollerna på Arlanda i fjol.
Nu verkar inget sådant vara aktuellt för SAS i stunden, men risken består i framtiden. Tills vidare har regeringen nya utmaningar för att säkra rikets beredskap.