Inom kort ska riksdagen rösta om ett nytt förslag på så kallad kommunal kostnadsutjämning. Nej, det låter inte superspännande. Men frågan är viktig, särskilt för glesbygden.
Samhället brottas med en rad stora frågor om vart vi är på väg tillsammans och hur livet här i vårt land, och resten av världen, kommer te sig i framtiden.
En av dessa stora frågor är urbanisering. Städernas dominans i västvärlden växte inte fram förrän på 1900-talet men i dag lever den absoluta majoriteten av oss i städer, med närhet till jobb och service.
Samtidigt behöver städer leveranser av mat och energi, vilket i hög grad produceras på landsbygden. Vi är beroende av varandra men mycket i vårt politiska system är inte anpassat för att alla delar av landet ska kunna leva på sina respektive styrkor.
Vi har många små kommuner i landet. Dessa ska försörja sig själva men får inte ta in pengar från exempelvis tillverkning av energi från vattenkraften eller avgifter på turismen, utan alla intäkter måste komma från antal innevånare.
Samtidigt måste små kommuner också betala mer för att ta hand om dessa invånare, som att fixa skolskjuts till alla barn som bor på landet i en glesbygdskommun.
Så länge inget av detta reformeras, att glesbygdskommuner inte får fler intäktskällor, och så länge de är så många och små, går inte ekvationen ihop.
Därmed har vi kommit fram till introduktionen av det kommunala utjämningsystemet. Det innebär i korthet att kommuner som tjänar mer tack vare större skatteintäkter, som Stockholm, får betala pengar till kommuner som tjänar mindre, som Vingåker.
Systemet har varit i bruk ett tag men nu finns det alltså ett förslag om att förändra det. En utredning kom förra året, och ett nytt lagförslag i år. Går det igenom kommer det börja gälla från 1 januari 2020.
Sverigedemokraterna gick ut i veckan och tog ställning för förslaget, som därmed har majoritet i riksdagen. Förändringarna innebär bland annat att öka storleken på utjämningen från 9,7 till 11,5 miljarder.
Omfördelningen blir lite tydligare mot glesbygd och ett antal faktorer, som andel nyanlända, som inte har funnits med i beräkningen innan, ska nu påverka mer.
Kommunal utjämning är problematiskt av flera anledningar, många från höger ogillar det för att det är ett exempel på statlig omfördelning.
Men så länge man inte är beredd att exempelvis göra en kommunreform så är det svårt att förespråka ett totalt avskaffande. Antingen ser vi över hela systemet, eller så lagar vi det som finns.
En fråga som man förhoppningsvis kan ompröva i dagens system är att utjämningen inte bara gått från stad till land utan även använts för att städer som går bra ska subventionera städer som går dåligt.
Göteborg och Malmö har exempelvis varit stora mottagare. Och riktigt så kan det inte vara tänkt att systemet ska fungera. Stöd då hellre den verkliga glesbygden. Men på sikt är hjälp till egenförsörjning bättre än bidrag, även för kommuner och landsting.