En sådan utlovades av Magdalena Andersson i våras, och ska ligga till grund för socialdemokratisk politik under 20- och 30-talet.
På pressträffen som hölls under måndagen presenterade de första arbetsgrupperna sina perspektiv.
Den grupp som tittat på kriminalitet konstaterade att Sverige har ett nödläge där barn mördar och mördas likt barnsoldater, myndigheter infiltreras och där oskyldiga medborgare träffas av förlupna kulor. Människor tvingas att på morgonen lyssna till krigsliknande reportage om vad som hänt under natten.
En annan arbetsgrupp med perspektivet förenings- och kulturliv beskrev hur förutsättningarna för svensk samhällsmodell hade raserats. I stället för tillit och gemenskap har samhället utvecklats mot misstänksamhet och polarisering. En av orsakerna beskrevs som att många människor har en "kulturell ryggsäck" som gör det svårt att ingå i föreningsdemokrati. En följd är att idrotts- kultur- och fritidsliv som tidigare byggt gemenskap nu ökar skillnaderna mellan människor.
En arbetsgrupp som tittat på betydelsen av ett gemensamt språk menade att det svenska språket förlorat sin ställning, och med gemensamt språk följer kulturella och historiska referensramar och grundläggande sociala konventioner.
En fjärde arbetsgrupp som undersökt hur unga människor såg på framtiden konstaterade att Sveriges unga tror på sig själva, men inte på samhället och inte på framtiden.
Gemensamt för arbetsgrupperna var att de ur olika perspektiv förlade orsakerna bakom samhällsproblemen i den demografiska utvecklingen: Invandringen har varit mycket större än vad samhället förmått att hantera. De politiska konsekvenserna av migrationen har tidigare ägnats för liten analys.
Låt vara att Socialdemokraterna har sina egna infallsvinklar och ordval men deras nya samhällsanalys måste sägas vara väldigt lik den som Sverigedemokraterna var ensamma om under många år, och som på sistone också har accepterats av Kristdemokraterna och Moderaterna.
Med andra ord verkar Socialdemokraterna nu ansluta sig till den grundläggande analys som ligger till grund för Tidöavtalet. Omsvängningen kommer inte som en blixt från en klar himmel. Analysen befäster den förflyttning inom S som varit på väg ganska länge. Men ändå, det handlar om en stor förändring.
Om till exempel Jimmie Åkesson eller Ebba Busch tidigare uttryckt saker som står i den nya uppdaterade samhällsanalysen hade socialdemokratiska politiker och debattörer sannolikt skrikit i högan sky.
Hur ska den förändrade analysen nu förklaras för den nya generationen socialdemokrater? För många av dem ligger ju den politiska identiteten i att vara emot SD. De har i ryggraden att brännmärka all kritik mot migration och mångkultur? Kommer de verkligen att acceptera partiledningens uppdaterade samhällsanalys?