Energifrågan, både när det gäller pris och tillgång, präglar många människors vardag. Bränslekostnaden har för många gått från dryg till på gränsen till ohållbar. Elpriset slår, i alla fall i elprisområde tre och fyra, trots att det är sommar, nästan dagligen nya prisrekord och kommer till vintern i bästa fall ta väldigt hårt på människors ekonomi. Vissa kommer inte klara av att betala alls.
I och med att det är valår har Socialdemokraterna gjort några små ansatser för att lätta vanligt folks börda. Till exempel temporärt nedsatt skatt på bensin och diesel om en krona och fem öre. Denna lättnad tar slut den siste september. Att S redan vid det första månadsskiftet efter valet stryker nedsättningen av skatten visar dels att partiet vet om att människor blir sura när staten tar deras pengar men att det ändå vill ha skatteintäkterna, dels vilket parti S siktar på att regera med efter valet. Nämligen Miljöpartiet.
För socialdemokratiska väljare som under höga energipriser dignar ner kan det dock vara värt att påpeka att MP inte är ensamma om att ha skapat den här situationen. Det är inte Putin som lagt ner svenska kärnreaktorer eller skapat svenska höga skatter. S är lika skyldigt som MP.
Till exempel har ju i stort sett alla relevanta socialdemokratiska ministrar försvarat höga el- och bränslepriser. Energiminister Khashayar Farmanbar (S) kallat det höga dieselpriset för en ”viktig signal”. Tillsammans med sin ministerkollega Annika Strandhäll (S) har han i stället för att försöka lösa eller lindra krisen till och med motarbetat lösningar. Magdalena Andersson ångrar inte den kärnkraftsnedläggning som nu plågar människor, och har menat att sänkta bränsleskatter är fel av klimatpolitiska skäl.
Det är bara att inse att Socialdemokraterna inte vill komma till rätta med situationen, och de allmosor de nu pratar om aldrig hade varit aktuella om det inte varit valår. Vilket inte minst bekräftas av att de summor som nämns för att kompensera elkunderna börjar bli så höga att det varit bättre och billigare att bygga ett nytt kärnkraftverk och åtgärda själva problemet än att upprätthålla problemet och ge stöd för att människor ska överleva konsekvenserna av det.
Detta kan inte få fortgå. Förutom att det slår hårt mot hushållen slår det även mot företagen. Dels för att produktionskostnaden ökar, dels för att el och bränsle är något människor inte kan spara in på. De får spara in på annat i stället, vilket sänker efterfrågan på andra varor.
Det slår också hårt mot vår matförsörjning. Svealand och Götaland står för 90 procent av livsmedelsproduktionen i Sverige.
Svensk energipolitik måste omedelbart få en helt ny riktning. En riktning Socialdemokraterna varken kan eller vill ta. Och även om de haft vilja och förmåga hade deras stödpartier hindrat dem.