Svaret på den frågan blev ett nja. Jag upplever att hon är för mycket statskvinna för att vara den optimala oppositionsledaren. Vilket inte behöver vara någon nackdel. Ständiga oppositionspolitiker, som exempelvis Ebba Busch eller Jimmie Åkesson, blir helt vilsna när de hamnar i beslutande positioner. Och jag har hellre en stor ledare i opposition någon period då och då än oppositionspolitiker på ledande positioner.
Talet var annars bra. Sakligt, emellanåt vasst men inget som eldade upp massorna. I alla fall inte mig. Barnen sattes i centrum vilket är ett pedagogiskt sätt att ge politik och politiska beslut ett längre perspektiv.
Kampen mot klimatkrisen har i Sverige förvandlats från långsiktig till kortsiktig. Nu när klimatkrisen gått så långt den gjort är alla åtgärder viktiga. Vi pratar inte om en vanlig politisk fråga där en ny regering kan rätta till de fel som begåtts, utan om planeten Tellus framtid. Eller i alla fall den jord som vi nu känner till. Där går en stor skiljelinje mellan den rödgröna politiken och den SD-styrda och frågan vi bör ställa oss är vilken politik som är bäst för våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
I ett barnperspektiv blir många av samhällets institutioner inblandade. Allt från mödravården till gymnasieskolan. Det är barnen som är vår framtid och då måste vi också satsa på dem. Det är i förskolan och grundskolan som framtidsdrömmar skapas. Men det vi ser i dag är att skolan inte ger alla barn något att drömma om.
Vi har i stället fått en marknadsskola där profit går före kvalitet. Där elever som misstänks bli resurskrävande sållas bort från friskolorna som därmed kan tälja guld med motorsåg. Samtidigt som kommunala skolor med behov av fler specialpedagoger och vuxna kämpar på med de små resurser de har. Skolan har gått från att vara kompensatorisk till att bli en del i den alltmer ökande segregeringen i samhället.
Socialtjänsten kan också skapa drömmar för barn och ungdomar som hamnat snett eller riskerar att fara illa. Men för att de ska kunna skapa framtidstro behöver de först skapa förtroende, vilket tar tid och kraft. Förtroendet ska inte heller riskeras av att socialtjänsten påtvingas att använda mer tvång. När myndigheter som ska skapa förutsättningar för bra liv påtvingas uppgiften att agera angivare fallerar deras möjligheter att skapa förtroende. Det experimentet är redan gjort med Arbetsförmedlingen som under Alliansstyret gick från arbetsförmedling till kontrollant och kravställare.
Välfärden måste garanteras långsiktiga medel för att kunna behålla nuvarande kvalitet. Därför var Socialdemokraternas nya förslag att indexera de generella statsbidragen till kommuner och regioner välkommet. Den föga upphetsande meningen innebär att statsbidragen till kommuner och regioner räknas upp med automatik utifrån inflationen. Vilket skulle innebära en ökning med 11 miljarder kronor för 2024.
De som hört de krav som SKR, Sveriges kommuner och regioner, har inser att förslaget är en bra grundplåt, men inte lösningen på välfärdens utmaningar. Om förslaget blir verklighet skulle det förändrar diskussionen om välfärden gå från att i dag handla om ”satsningar” som äts upp av kostnadsökningar till riktiga satsningar utöver kompensation för kostnadsökningar. Det skulle vända en över 20 år gammal trend med ständiga försämringar av välfärdens resurser.
Det här är ett riktigt bra förslag som kommer att exponera partiernas syn på välfärd vilket kommer att sätta press på Tidöpartierna och Centerpartiet.
Regeringens vilja att samarbeta med andra partier än SD är som jag påpekat tidigare milt sagt begränsad. Under ett seminarium angående bostadskrisen fick vi än en gång bevis för den inställningen. Kristdemokraternas Larry Söder svarade där på branschens krav att sätta samman en kriskommission med att avvisa förslaget då diskussionen kommer att hållas inom Tidölaget.
Vi lär med andra ord inte få se någon samling kring lägerelden för att lösa bostadskrisen trots branschens vädjan och fördelen med långsiktiga breda politiska lösningar. Så mycket var Ulf Kristerssons historia om korvgrillningen på Harpsund värd.
Kaoskorsningen
Angående de borttagna trafikljusen i korsningen Söderväg – Gutevägen säger regionen att det fungerar så bra att man tänker driva en kampanj på Gotlandsfärjorna där bilisterna hänvisas till andra vägar. En förskola upplever dessutom en betydligt sämre trafiksituation då Visborgsgatan nu blivit genomfartsled för frustrerade bilister. Man kan säga, ”Vad var det jag sa” men det gör inte situationen bättre.