Kultur- och sameminister Parisa Liljestrand har meddelat att hon inte hinner träffa en av landets största samiska organisationer, Svenska samernas riksförbund (SSR) på hela året. Det har tidigare blåst kring Liljestrand kopplat till samiska frågor. Och det är en befogad undran som uppstår kring vad hon gör om dagarna egentligen?
Regeringen har gett sken av att vilja arbeta med samers rättigheter i större utsträckning, då de dels valt att ha en sameminister och dels har de velat sträva för ekonomisk utveckling i norra Sverige. Men det skenet slocknade snabbt då Liljestrand inte kunde svara på tre väldigt enkla frågor kring samer. Experter sa att hon representerar den okunskap som finns i Sverige, vilka må vara, men en minister som arbetar med en viss fråga bör väl ha kunskap om den frågan? Är inte det ett grundläggande krav för att få ett jobb? Att man har kunskap eller möjligheten att införskaffa kunskap om frågan man jobbar med?
Det gör att frågetecken om regeringens motiv i norra Sverige egentligen handlar om gruvnäringen - något som ofta inskränker på samers rättigheter. Har allt handlat om ekonomisk vinning? Eller går man Sverigedemokraternas ärenden genom att vilja omdefiniera vem som är svensk eller inte? Vad som är svensk kultur? Där Sverigedemokraterna tidigare uttryckt att samer inte ingår. Oavsett, så är det fruktansvärt respektlöst.
Intervjun som skedde i februari, då Liljestrand redan haft posten ett tag kunde hon inte svara på frågor om vilka samiska språk vi har i Sverige, vilka kommuner som är samiska förvaltningskommuner eller vem som är Sametingets ordförande. Tre väldigt basala frågor som en minister bör kunna.
Den enda anledningen till att regeringen kommer undan med Liljestrand som sameminister är för att samefrågorna inte är en prioriterad fråga i hela landet. Hade det varit en migrationsminister som inte visste vilka tre länder de allra flesta personer flyr från till Sverige, eller en finansminister som inte visste vad inflation är skulle det bli löpsedlar i oändlighet. Och samerna förtjänar detsamma. Liljestrands okunskap är ett stort problem. Det är pinsamt för regeringen och skapar problem för samerna.
Att Liljestrand dessutom inte har tid att ha möte med samernas organisation är skamligt. Det är halva hennes uppdrag, vilket innebär att hon i praktiken borde ha 20 timmar i veckan att lägga på att arbeta med frågan. Att prata med samer borde vara en stor del av det arbetet. Men hon menar att de sågs på Jokkmokks marknad och att hon därför inte har tid att ha ett möte till med dem i år. SSR ser inte mötet på Jokkmokks marknad som ett officiellt möte där de kunnat framföra sina ståndpunkter. Och varför skulle de? Att ses på en marknad är knappast ett officiellt möte. Dessutom hade man gärna sett att Liljestrand läst på om de frågor hon faktiskt fått mandat att jobba med sedan Jokkmokks marknad i början på året. Att ha möte med någon som inte förstår vad det är man pratar om är lönlöst.
Samtidigt gör hon långa intervjuer om sin uppväxt, om sin familjs religion och annan PR. I stället för att faktiskt göra sitt jobb. Den tiden som det tar att göra en intervju skulle bättre kunna spenderas på ett Zoom-samtal med SSR. Det hela är otroligt respektlöst mot alla samer i Sverige. Det visar var regeringen egentligen står och det är så pinsamt att det är svårt att veta vart man ska ta vägen.
Om Liljestrand inte tänker ta sitt uppdrag på allvar är det kanske dags att avgå.