Lösningen ligger dock inte hos deras motpart, Hyresgästföreningen.
När föreningen får frågan av TT: "Är det inte skäligt att även hyresgäster (då) ska vara beredda på en höjning?" svarar Erik Elmgren, förbundschef för Hyresgästföreningen så här: "Absolut. Det är en väldigt speciell tid med energikris och inflation men det går ändå att hitta lösningar och träffa överenskommelser på 2-3 procent".
Som läsare, hyresgäst och medborgare sitter man som ett frågetecken. Va?
Det är rimligt med 10 procents höjning men det skulle lika väl fungera med 2? Ja, men då väljer vi så klart 2 procent. Och stoppar samtidigt huvudet långt ner i sanden.
Ingen kan säga sig leva i okunnighet om att det är underhållet som får stryka på foten när hyreshöjningarna, som oftast blir resultatet av medlingar, inte räcker till. När Hyresgästföreningen påstår att det kan klaras med en blygsam höjning på 2 procent behöver de förklara det som alla andra inte förstår: Hur ekvationen ska gå ihop.
Det är knappast att värna sina medlemmars intressen att medverka till en utveckling som leder till att hyreshus får rivas efter att år av uteblivet underhåll gjort sitt.
Eller förresten, inte bara föreningens medlemmars intressen, det är så finurligt ordnat att denna förening, som inte ens samlar hälften av landets alla hyresgäster, även företräder alla oss som valt att inte vara med.
I dagens GT förklarar Gotlandshems vd, Joakim Martell, i en insändare hur det förhåller sig med kraven och hur de historiska förhandlingarna påverkat sånt som underhåll.
Givetvis är det en partsinlaga. Men Gotlandshem är ett allmännyttigt bolag som agerar utifrån ägarnas direktiv. Enda ägare är Region Gotland och Region Gotland ägs av oss, av medborgarna.
Det ingår således inte i uppdraget att maximera vinster. Däremot ska bolaget agera i sund konkurrens på bostadsmarknaden och verksamheten måste gå ihop i enlighet med ekonomiska hörnstenar för alla företag, enligt aktiebolagslagen och allbolagen, det vill säga bedrivas enligt affärsmässiga principer.
Det är en balansgång men det samhällsnyttiga uppdraget är varken oklart eller utmanat av någon.
Problembeskrivningen med dagens hyressättning skiljer sig åt beroende på vem du frågar. Men med de konkreta resultat vi ser överallt i hela landet måste vi åtminstone kunna enas om att det finns ett problem.
Allmännyttiga bolag har inte råd att renovera, de kan inte höja hyrorna för att få in pengar till detta eftersom bostäderna är i behov av renovering eller underhåll.
De säljer därför fastigheter till bolag med starkare ekonomiska muskler. Dessa renoverar – ibland vare sig det behövs eller inte verkar det som – och kan sedan ta ut mycket högre hyra.
Alla fattar vilka som får betala priset: hyresgästerna.