Alla partiers väljare vill till övervägande delen inte se skolan, vården och omsorgen som en marknad. Igår kom regeringen med sitt svar på den uppfattningen, som framförts i åtskilliga opinionsundersökningar under de senaste åren.
Många olyckskorpar trodde inte att det skulle gå att få till en överenskommelse med Vänsterpartiet om vinster i välfärden, andra att det skulle kräva lång tid och svåra förhandlingar. Regeringen hann nu inte bli mer än tre dagar gammal innan det fanns ett resultat att gemensamt presentera. Därmed har några moln på Stefan Löfvens himmel skingrats, åtminstone tillsvidare.
Företag kommer även i fortsättningen att vara välkomna inom välfärdssektorn men ska inte kunna ha som sitt huvudsyfte att tjäna pengar. Själva verksamheten, om det nu är att bedriva skola, äldreboende eller vårdcentral ska framgå av bolagsordning eller liknande som syftet. Eventuell vinst ska huvudsakligen återinvesteras i denna verksamhet. Insatt kapital med rimlig avkastning på ”ett lågt ensiffrigt” belopp får tas ut, inte mer. De stötande stora vinster vi har kunnat se vid vidareförsäljningar framförallt inom vårdsektorn i Stockholmsområdet ska också begränsas.
Att överenskommelsen kommer att sågas av alla som känner mer för riskkapitalbolag än för barn som får sin skola stängd på grund av konkurs är självskrivet. Krutröken från valrörelsen svävar ännu kvar som en aning i höstluften. När den vädrats ut fram i januari finns en bra grund för att gå vidare på den traditionella svenska vägen via utredning till lagstiftning.
Faktum är att alla partier i valrörelsen i högre eller lägre grad sa sig vara beredda på åtgärder för att minska det stundvis kraftiga vinstuttaget i välfärden. Om det inte bara var läpparnas bekännelse inför en tydlig folkvilja i en av valets stora frågor ligger en bredare överenskommelse, åtminstone i vissa delar, inom räckhåll. Nio av tio skolföretag har sagt sig vara beredda att driva skolorna vidare även med vinstbegränsningskrav. Och den grund som nu presenterats borde i alla fall tilltala en och annan socialliberal. Dock knappast Jan Björklund.
Risken är samtidigt uppenbar att arbetet kommer att blir utsatt för ständigt krypskytte från de stora vårdföretagen och skolkoncernerna med jätteresurser till sitt förfogande för marknadsföring och opinionsbildning. Det kan vara värt att påminna om att en hel del av de resurserna kommer från skattepengar som avsetts för patienter, skolelever och omsorgstagare.
Nu måste regeringen hitta en riktigt bra utredningsordförande, om hen inte redan är vidtalad. Det kommer att behövas fingerfärdighet att få till alla detaljer i det rätt komplexa regelverk som ska arbetas fram till 2016. Det ska rymmas inom vår rättsordning och stämma med eventuella EU-regler.
En och annan kommer att tycka att det tar alldeles för lång tid. Den som ville se alla vinster stoppade från och med i morgon blir besviken och den som vill se ett totalförbud får inte sin önskan uppfylld. Det finns ett värde i mångfald och valfrihet. Däremot finns inget som helst värde för samhället i att föra skolpengar och vårdmiljoner ut ur landet eller använda dem till att bygga upp privata förmögenheter.