Vid Södertorg har det förhållandevis nyligen förekommit bygglovsärenden där Region Gotland miljö- och byggnadsnämnd och länsstyrelsen har haft väldigt olika syn på vad en fastighetsägare ska få göra. Och inte göra. Frågan hamnade till slut ända uppe i regeringen, som fattade beslutet om att tre byggnader vid Södertorg, utan större ålder, inte fick rivas.
I fallet med den före detta Kinarestaurangen vid Södertorg är det dock Region Gotland som hållit emot, när fastighetsägaren ville riva. Fastighetens ansågs ha värden som borde bevaras och trots förfallet, som pågått alltför länge, ansågs dessa värden inte räddningslöst förlorade. Det tyckte jag var en riktig bedömning.
Sedan dess har fastighetsägaren ansökt om bygglov med planer som, vad jag kan bedöma, i hög grad bevarar fastighetens värden samtidigt som fastigheten utvecklas så att den kan inrymma både bostäder och kommersiell verksamhet. Om dessa planer realiseras kan en skamfläck i innerstaden utvecklas så att den istället bidrar till den miljö man vill bevara och gör Södertorg till en attraktivare och livaktigare plats.
I tisdags fattade miljö- och byggnadsnämnden beslut om bygglovet. Det gick i allt väsentligt genom, med små förändringar. Eva Ahlin (C), avgående ordförande i miljö- och byggnadsnämnden, förklarade beslutet:
– Han hade även sökt för takfönster, men där blev det avslag. Vi beviljar väldigt sällan det i innerstan, eftersom det synintrycket kan störa världsarvet.
Jag hoppas att det beslutet innebär att planerna verkligen kan realiseras i en nära framtid och att ingen anser att beslutet behöver överprövas. Ju förr skamfläcken kan saneras, desto bättre.
Det är en balansgång som måste utföras med omdöme, när man ska förvalta innerstadens unika miljö utan att behandla den som uteslutande ett utställningsföremål där varje förändring upplevs primärt som ett hot.
Innerstadens fastighetsägare har ett genuint intresse av att Regionen sköter sitt uppdrag som väktare så att staden inte exploateras av enskilda fastighetsägare som är helt fokuserade av att maximera den kommersiella potentialen för sin egen fastighet. Om alltför många fastighetsägare tillåts agera på ett sätt som skadar helheten så drabbar det på sikt inte bara stadsmiljön utan även andra, återhållsammare fastighetsägare.
Men samtidigt får inte viljan att bevara urarta så att fastighetsägare får svårt att genomföra ens ansvarsfulla renoveringar.