I det ansträngda ekonomiska läget – och med risken att utökade statsutgifter kan driva på inflationen – har regeringen sett sig tvungen att hålla igen. Det gäller bland annat statsbidragen till regionerna och kommunerna. Statsbidrag som regionerna och kommunerna – till ingens förvåning – anser behöver utökas kraftigt.
Region Gotland har valt att (inte) hantera situationen med en minusbudget. Rödgrönt ledda Stockholms stad har däremot valt att göra prioriteringar. Men hur?
Stockholms stads rödgröna partier hade utlovat en miljardsatsning på skolan. För halvannan månad sedan kunde SVT och Dagens Nyheter istället berätta att tillskottet till Stockholms stads grundskolor inte alls skulle motsvara kostnadshöjningarna. Ja, inte ens hälften av kostnadshöjningarna, enligt lärarfacket. 23 grundskolor skulle tvingas göra sig av med personal. Och enligt skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) borde regeringen skjuta till pengar.
– Vi och alla andra kommuner i landet behöver få stöd från regeringen i de här tuffa ekonomiska tiderna.
Jaha ja. Men vad tillkännagjordes i torsdags? Det kunde man läsa om i Dagens Nyheter under rubriken: "Stockholm miljardsatsar på kulturarena i gasklockan".
Jag var och är omedveten, måste jag erkänna, om att Stockholm har en sådan total brist på scener att Stockholms stad behöver satsa ett tiosiffrigt belopp av skattebetalarnas pengar för att skapa en ny scen i nordöstra Stockholm. En snabb sökning på webben leder till en lista med 86 befintliga scener av varierande storlek. Den innehåller bland annat Operan, Södra Teatern, Rival, Debaser, Cirkus, Stadsteatern, Dramaten, Wallmans, Konserhuset, Tele 2 Arena, Oscarsteatern, China, Berwaldhallen och Avicii Arena. För att ta några exempel ur en diger hög.
Den nya arenan är i och för sig tänkt att erbjuda möjligheter som de många befintliga arenorna inte har, men är det en oundgänglig uppgift för Stockholms stad att skapa en sådan samtidigt som man nedprioriterar skolan?
Sverige genomgår en svår tid. Det innebär oundvikligen en viss knapphet. Det gäller både medborgarna och staten. Att även kommuner och regioner påverkas borde under omständigheterna vara förväntat. Men av deras egen retorik, och av hur en del av dem agerar, så tycks de ha svårare än någon annan att hantera situationen.