En dansk och en turk spelar huvudrollen i svensk politik. Två virrpannor som båda tillsammans och var för sig representerar exakt noll av Sverige och svenskarna.
Dansken Rasmus Paludan är en pajas som hittat ett sätt att erhålla maximal uppmärksamhet. Han vill enbart skapa kaos och han lyckas alldeles för ofta. Svenska medier ställer gärna upp och marknadsför hans koranbränningar.
Borde polisen neka honom tillstånd? Absolut inte. Han må vara en pajas men han har rätt att spela yttrandefrihetsprofet om än det är ett spel med hans ego i huvudrollen.
Människor har lika självklart rätt att uttrycka sin avsky när det som de helgar vanvördas. Ingen av dem har rätt att hindra eller tysta den andre.
Alldeles för lite uppmärksamhet ges dock till dem som styr i kulisserna.
Påskupploppen, som också de initierades av Paludans koranbränningar, påverkade starkt opinionen och sannolikt även valresultatet.
När Paludan nu sökte om tillstånd för att bränna Koranen utanför Turkiets ambassad var det en annan provokatör, Chang Frick, redaktör för den SD-nära webtidningen Nyheter i dag, och medarbetare i partiets Youtubekanal Riks, som betalade demonstrationstillståndet. Själva kostnaden på några hundralappar är inte poängen i detta samarbete.
Den svenska regeringen har uppenbara problem att tydligt stå upp för svensk grundlag, men har lättare att ödmjuka sig inför Erdogan och be om ursäkt för att yttrandefriheten har tagits i bruk.
Varför ska regeringen ens kommentera offentligt vad en enskild person med väldigt få anhängare tar sig för?
Det har ingenting att göra med Sveriges ansökan att gå med i Nato. Där ingår ingenting om att Sveriges yttrandefrihet och rätten att demonstrera mot medlemsländer ska hindras.
Så länge Sverige följer det avtal som slutits inför medlemskapet finns ingen anledning att stoppa denna process.
Spekulationerna om hur stort allvar det ligger i Erdogans utspel är många. I maj är det president- och parlamentsvalet i Turkiet, somliga tror att sprattlandet mot Sverige kommer att sluta efter valet.
Den turkiska upprördheten ska ses som en del i president Erdogans valkampanj, säger Paul Levin, föreståndare för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet: "Han går mot val den 14 maj och han vill gärna ha ett internationellt gräl som kan flytta väljarnas fokus från den inhemska dåliga ekonomin".
Paludan och SD-Frick har nu alltså lyckats stärka Erdogans odds att väljas om i det turkiska valet, plus att man sabbat den svenska regeringens balansakt för att föra Sverige in i Nato. Tidö-gängets löfte att få ordning på Sverige saboteras inifrån.
Står valet mellan att böja rygg för en diktator eller stå utanför Nato borde Sverige välja det senare. Låt Finland gå med och låt Turkiet ta konsekvenserna av att bryta alla band med Sverige.
Sen borde Sverigedemokraternas inblandning i Paludans pajaserier sättas under lupp. Av både regering och medier.