Det får dom så klart göra så länge dom inte påstår att de talar för några fler än sig själva. De skriver inte brevet som politiker utan som privatpersoner, men minst tre är aktiva företrädare för FI och MP.
Budskapet är att Parisavtalet måste utgöra utgångspunkten i en ny upphandling av gotlandstrafiken, inte Gotlands behov för boende och näringsliv.
Det här med klimatmålen är knivigt. Det alla är rörande överens om på ett principiellt plan får ofta en massa om och men när de ska appliceras på verkligheten. Man undrar dock hur många andra trafikprojekt som ska sätta medborgarnas och samhällets behov i andra hand och utsläppsmålen först.
Gotlands trafikråd är enigt och tydligt i sin ståndpunkt att trafiken måste utgå från det behov som finns för dem som ska nyttja trafiken. För den skulle viftar man inte bort miljöaspekter och klimatmål.
Trafikrådet är Gotlands samlade röst, den väger så klart tyngst då den representerar hela Gotland.
Huvudförslaget i de fyra gotlänningarnas brev är att färjorna ska sänka farten så överfärden blir 30 minuter längre. Det kan tyckas som ett rimligt bidrag när det kan minska utsläppen ganska drastiskt, med hälften enligt gotlänningarnas brev.
Frågan är dock så mycket större och mer komplicerad än så. Trafiken har utvecklats över tid och hela det gotländska samhället har anpassat sig efter transporterna. Hur "små" förändringar man än gör påverkar det negativt i andra led.
Trafikverkets förstudie inför den nya upphandling genomsyras av en tydlig bild av att gotlandstrafiken är alldeles för bra. Och för dyr.
Frågan är då hur det blivit så? Det är staten som satt ribban sedan 1970-talet. Ska Gotland straffas för att det finns ett företag som sedan starten varit nischat på vår trafik och varit med och utvecklat den så vi i dag har en god tillgänglighet med snabba överfarter?
Bristen på konkurrens är ett dilemma i en upphandling men det är fortfarande staten som upphandlar och sätter direktiven. Man kan inte i efterhand ångra sig och gå tillbaka till standard och service som på 70-talet. I vilken annan trafik diskuterar man ens i dessa termer?
Statens dilemma har också en ny dimension då det sedan 2009 är öppet för vem som helst att bedriva passagerartrafik till Gotland på sommaren. Skulle trafiken gå till en aktör med långsammare färjor, sämre service och lägre standard, så skulle Destination Gotland ändå kunna "plocka russinen ur kakan" och ta den lönsamma sommartrafiken.
Det är lätt att instämma i kritiken om bristande konkurrens och vikten av omställning för att minska utsläppen. Men när det är staten som drivit oss fram till den punkt vi är i dag, till godo för Gotland och gotlänningarna, då måste man också ta ansvar för konsekvenserna om man ändrar inriktning.