Trafikverkets rapport angående den framtida Gotlandstrafiken är både bra och dålig.
Rapporten går på ett bra sätt igenom de olika upphandlingsmöjligheterna. Det beskrivs både fördelar och nackdelar med de olika alternativen och slutledningen att statligt ägda färjor med upphandlad drift blir den bästa lösningen kan jag hålla med om.
Regionen har en liknande syn på sin verksamhet och vill bedriva den i sina eget ägda lokaler då det är mest fördelaktigt.
Men utifrån en snabb blick i rapportens del där själva trafikens förutsättningar beskrivs blir jag orolig.
Rapporten delar upp målen med trafiken i tre delar. Kostnad, miljöpåverkan och servicegrad.
Här går man bort sig totalt enligt min mening. Inget alternativ håller den standard vi gotlänningar vill se. Vill staten minska miljöpåverkan är det inte vi som ska betala i form av sämre servicegrad. När staten gör andra klimatfrämjande åtgärder, exempelvis nya vägsträckningar eller nya järnvägar drabbar kostnaden aldrig resenärerna. Men av någon anledning blir följderna utifrån rapporten antingen långsammare färjor, hamnalternativ som förlänger restiden på land för de flesta eller kraftigt höjda priser.
Något vi aldrig ska gå med på. Lite lugnare blir jag när infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) uttalar sig i P4 Gotland. Jag uppfattar att Eneroth har en annan syn på servicegraden än den som framgår i rapporten.
Men den här frågan är långt ifrån färdigdiskuterad och rapporten är ännu rykande färsk så mycket lär hända innan beslutet tas för framtidens Gotlandstrafik. Och jag lär återkomma i ärendet.