När finanskrisen kom 2008 hade Ingves bara varit riksbanskchef i några år. För att dämpa krisen köpte Riksbanken upp obligationer från till exempel företag, kommuner och staten.
Under Coronapandemin upprepade Riksbanken detta förfarande, fast i mycket större omfattning. Under 2021 köpte Riksbanken obligationer för 700 miljarder kronor. Finansieringen löstes genom att Riksbanken i praktiken lånade knappt 1200 miljarder av de svenska bankerna.
Fram till årsskiftet var detta i och med negativ ränta en bra affär för Riksbanken. Den fick ju betalt för att låna pengar, och den låga avkastningen på obligationerna spelade mindre roll. Tack vare Riksbankens egna räntehöjningar tvingas den nu i stället betala ränta på sina lån samtidigt som avkastningen inte ökat. Det sjunkande priset på lågränteobligationer gör det dessutom svårt för Riksbanken att komma ur det hela.
Riksbanken har med detta gjort sig själv till Ebberöds bank, och har inte råd att betala sina räntekostnader. Riksbankens rapport i kombination med prisfall på obligationer och räntehöjningar tyder på att det egna kapitalet är slut. Hade Riksbanken varit en vanlig bank eller ett företag hade konkursen varit svår att undvika. Men eftersom den är en myndighet är det bara för Ingves att skicka notan vidare till skattebetalarna.
När Riksbanken köper värdepapper omvandlas dessa till reda pengar som trycks in i systemet. De omfattande inköpen ökade pengamängden, vilket ökade inflationen men höll också räntan nere. Det kan ge medborgarna intrycket att utvecklingen är bättre än den egentligen är.
Det går dock inte att föra expansiv penningpolitik hur länge som helst. Efter en alldeles för lång tid med nollränta smällde Riksbanken i september till med en procents räntehöjning. Den största sedan inflationsmålet infördes för 30 år sedan. Syftet med höjningen var att dämpa inflationen. Riksbanken misslyckades dock kapitalt, och räntehöjningen i sig spär på inflationen.
Enligt SCB stod räntorna för 16 procent av oktober månads inflation, den största enskilda faktorn. Riksbanken har alltså delvis skapat ett självspelande inflationspiano. Trots detta och trots att människor dragit åt svångremmen, valde Riksbanken nu i november att komma med ytterligare en kraftig räntehöjning. Styrräntan är nu den högsta på fjorton år. Det här kommer kännas i onödan. Det finns nämligen ingen marknad att kyla av.
Riksbanken har byggt sina beslut på en godtycklig gräns av en enda parameter, konsumentprisindex utan påverkan från bolåneräntor. Genom detta i kombination med att mellan oktober 2014 och september 2022 föra en alldeles för expansiv penningpolitik har Riksbanken äventyrat både sin och svenskarnas ekonomi.
Ingves må ha haft lång erfarenhet av bank och finans, men vad är det han lämnar över till efterträdaren Erik Thedéen? Och till oss?