Mitt hjärta sjönk längre och längre ner för att till slut ligga och bulta nere i magtrakten efter att jag genomlidit gårdagens partiledardebatt i riksdagen.
Ingen gick fri, alla avslöjade sig som mer intresserade av att peka finger åt de andra än att presentera lösningar för att åtgärda de verkliga problem som finns att lösa.
Jodå, vissa var bättre än andra och vissa tog bottenplatsen. Men sammantaget var det en sorglig föreställning. Den som stack ut mest positivt var Johan Pehrsson (L) som inte blev partiledare men nu fick agera som en sådan då Nyamko Sabuni inte har nån plats i riksdagen. Han och Anders W Jonsson (vikarierande partiledare för C) var de som mest avhöll sig från brösttoner och talade sansat och lösningsinriktat.
Det viktigaste budskapet i debatten var att Moderaterna och Kristdemokraterna är beredda att tillsammans med Sverigedemokraterna verka för att det ska bli extra val.
Vänsterpartiet är inte berett att gå så långt men vill ändå göra gemensam sak med M och KD för att fälla regeringens budget.
Den nya högeroppositionens höga svansföring är obegriplig. Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor agerar (fortfarande) som att det finns ett borgerligt alternativ man kan välja istället för den regering vi har i dag.
”Vi hade kunnat ha en borgerlig regering” påstod Ulf Kristersson. Men hur man än räknar finns inget sådant underlag mer än i fantasin.
Väljarna valde inte den regering vi har i dag men de valde ännu mindre en regering bestående av M, C, L och KD. Och ännu mindre än det är stödet för en M/KD/SD-regering. Dessutom har dessa partiers stöd (förutom SD) minskat i opinionsmätningarna jämfört med valresultatet.
Den kaxighet och raljanta tonen mot Januaripartierna motsvaras inte av något eget stöd från väljarna som de hävdar saknas för regeringen och dess samarbetspartiet. Det är sant att det finns en majoritet MOT regeringen i riksdagen. Men det finns ingen majoritet FÖR någon annan regering.
Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson har inte riksdagens stöd som statsminister. Man måste ha ett alternativ för det man vill och kan, inte bara det man inte vill.
Vem skulle då vinna på ett extra val i dagsläget? Vänsterpartiet ligger bra till i opinionen men frågan är om man tänker sig ett fortsatt samarbete med sina regeringsfällarkompisar i M, KD och SD? Detta skulle sannolikt påverka stödet för V negativt.
Vänsterpartiet var akterseglat av Socialdemokraterna i och med uppgörelsen med C och L och besvikelsen över detta är ännu enorm. Av begripliga skäl.
Nu har Jonas Sjöstedt fått nog av att vara passerad till skuggorna. Han vill in i rampljuset igen.
Frågan är om Moderaterna och Kristdemokraterna är beredda att ta f-n i båten och ro den i land. Det skulle i sanning vara ännu ett historiskt steg av dessa partier. Att Sverigedemokraterna med glädje fäller vilken regering det än är som de inte har något inflytande i är känt sedan länge.
Till sist: ”Kom hem till borgerligheten” uppmanade Ebba Busch Thor C och L.
Problemet är ju att M och KD vände ryggen åt denna samlade borgerlighet i samma stund de valde att sträcka ut handen till Jimmie Åkesson.
Det verkar de fortfarande ha mycket svårt att förstå.