Regeringen har skäl att vara stolt över sina insatser för Ukraina under det gångna halvåret. Ett sjunde stödpaket har ökat det militära stödet till 4,6 miljarder euro. Budgeten till Europeiska fredsfaciliteten, som hanterar stöden, har också ökats två gånger. Arbetet för att minska handels- och transporthinder mellan EU och Ukraina har fortsatt, så att den civila ekonomin enklare kan hålla i gång och lägga grunden för en återuppbyggnad efter kriget.
Parallellt med stödpaketen har EU under det svenska ordförandeskapet infört nya sanktioner. Ett tionde sanktionspaket riktat mot högteknologiska produkter slår direkt mot den ryska krigsförmågan. Därtill beslutades i februari om två pristak för ryska oljeprodukter.
Vissa kritiker har avfärdat sanktionerna som verkningslösa eftersom de inte omedelbart lamslog den ryska ekonomin. Sanktioner är dock ett långsiktigt verktyg, vars effekter tar tid att bli kännbara.
Med dessa resultat i ryggen, kunde Ulf Kristersson tryggt lämna över ordförandeskapet till sin spanske kollega. Premiärminister Pedro Sanchez valde också att samma dag besöka Kiev för att demonstrera EU:s fortsatta stöd. Men det är inget skäl för oss i Sverige att minska våra ambitioner, för vi kan bidra även på egen hand.
Till exempel lider den ukrainska försvarsmakten stor brist på ammunition. Därför beslutade EU nyligen (7/7) att öka Europas produktion, med målet att leverera en miljon granater inom tolv månader. Målet kunde sättas, trots tidigare farhågor, inte minst tack vare svenska Saab. Saab fördubblade sin produktion redan innan krigsutbrottet och planerar att göra det igen. Vd Micael Johansson förklarade i maj att bolaget ensamt kan tillverka 400 000 granater om året redan 2025.
En annan fråga som Sverige borde driva på är att bredda det internationella stödet för Ukraina. När Petteri Orpo svors in som Finlands nya statsminister i juni, förklarade hans regering att den kommer att dra in bistånd till länder som stöder Ryssland (Times 20/6). Ett utmärkt initiativ som Sverige borde ta efter.
Svenska regeringen har redan inlett en välkommen omprövning av biståndet, som nu ska villkoras för att uppnå våra intressen. Till exempel att ta emot sina medborgare som dömts för brott i Sverige. Att stödja Ukraina – eller åtminstone inte bistå Ryssland – bör definitivt omfattas bland svenska motkrav. Och vi bör övertala andra EU-länder att göra detsamma.
Kriget är som ett maratonlopp. Sverige måste bistå med allt vi kan för att Ukraina ska hålla ut till segern.