Regeringspartierna S och MP är fortfarande ovilliga att garantera tillräckliga ekonomiska ramar för Försvaret under kommande decennium. Det nya datumet som riksdagens försvarsberedning hoppas kunna ha ett färdigt beslut till är 16 juni.
Konflikten är densamma som tidigare. Regeringen och försvarsminister Peter Hultqvist (S) hävdar att det inte är ansvarsfullt att fullt ut garantera de försvarsutgifter som krävs för att uppfylla de politiska målen.
I en debattartikel i SvD (18/5) försöker Hultqvist värja sig mot anklagelser om att regeringen inte prioriterar försvaret. Han radar upp de satsningar som de rödgröna är beredda att betala för, och jämför med tidigare års svältfödda försvarsanslag. Men en sådan jämförelse kan även en betydligt lägre budgetram klara av. Nu handlar det om att satsa tillräckligt med pengar för att uppnå ett motståndskraftigt försvar, inte bara om att spendera mer än tidigare.
En mer verklighetsförankrad uppfattning visas från M, KD, C och L, som bland annat vill ha en höjning av anslagen på minst 45 miljarder kronor mellan 2026 och 2030. Nu har även SD anslutit sig till den uppfattningen, vilket bildar en riksdagsmajoritet. Om försvarsberedningen inte kommer överens bör de fem partierna utnyttja sin majoritet och köra över regeringen.
Det allra bästa och mest stabila vore dock om fler partier – åtminstone S – kunde ta sitt förnuft till fånga. Men av uppgifter till DN (28/5) att döma går regeringen åt helt fel håll och vill i stället montera ned ambitionsnivån.
Regeringen utgår från den otillräckliga budgetram för nästa försvarsbeslut, för åren 2021-2025, som den i augusti kom överens om med C och L. För varje krona som behöver läggas på något utöver den ekonomiska ramen kommer något annat att få mindre pengar. I nuläget ser bland annat marinen ut att drabbas, vilket skulle innebära en halvering av antalet nya korvetter som behövs. Det borde inte vara tänkbart i ett land som Sverige, med en så pass lång kuststräcka.
Med viljan att kapa vissa satsningar för att ha råd med andra ambitionshöjningar visar dock regeringen upp en oanad talang – förmågan att prioritera. Just detta kommer att krävas för att ha råd med behövliga försvarssatsningar. Men nedskärningarna ska då inte ske inom en av statens kärnuppgifter, utan på andra statliga utgifter som inte behövs. Det finns mängder av onödiga myndigheter, ineffektiva bidrag och rena slöserier att ta av.
Det är orimligt att Peter Hultqvist är det enda statsråd som hittills visat sig villig att banta inom sitt ansvarsområde av hänsyn till utgifterna under coronakrisen. Han behöver flytta konflikten från försvarsberedningen till Regeringskansliet, för att genom neddragningar på annat få mer utrymme för nödvändiga försvarssatsningar. Om försvarsministern inte vill ta det steget själv måste riksdagen ta sitt ansvar och köra över regeringen.