Förslaget grundar sig i en önskan att minska risken för stölder och leveransslarv. De påstådda säkerhetsvinsterna överväger dock inte värdet av hemleveranser till lands- och glesbygd.
Konflikten mellan stad och land har blivit särskilt kännbar i energikrisens spår. När drivmedelspriserna rusar drabbar det främst boende på lands- och glesbygd som inte har något annat transportval än bilen.
Tillgång till vård, utbildning, offentlig service, postombud, mataffärer och apotek kan vara tiotals mil bort från hemmet. Det låter för många storstadsbor som ett otänkbart scenario, men är vardag för många hushåll runt om i landet.
Utbudet av butiker och offentlig service på lands- och glesbygden kan aldrig mäta sig med vad städerna kan erbjuda. Det är ett faktum. Det betyder däremot inte att det inte kan bli bättre än vad det är i dag. Senast i valrörelsen hamnade konflikten mellan stad och land högt upp på den politiska dagordningen. Klyftorna mellan stad och land engagerar – och det med rätta.
Rätten till grundläggande service ska så långt som möjligt vara lika över hela landet. Det är en förutsättning för vår gemensamma välfärd. Vi alla bidrar till det gemensamma på lika villkor och vi förväntar oss en motsvarande service tillbaka.
Det handlar framför allt om vård, skola och omsorg, men även om de incitament som ges och villkor som ställs på det privata serviceutbudet.
I diskussionen om stad och land är det viktigt att påminnas om att samhället är större än staten. Sverige hade inte varit lika levande om det inte var för småföretagarnas och civilsamhällets initiativ och idérikedom. Utan näringslivet hade landsbygden stannat.
Samtidigt har landsbygden fått ett livsavgörande uppsving till följd av digitaliseringen. Internet har tagit arbetstillfällen och handeln ut i landet – och landet till staden. Digitaliseringens vinster har bidragit med ovärderliga vinster för landsbygden. E-handeln är en sektor som revolutionerat tillgänglighet och utbud för alla, oavsett postadress.
Hemleverans från nätapoteken är ett utmärkt exempel på hur näringslivet bidragit till att minska klyftorna mellan stad och land. Möjligheten att få receptfria och receptbelagda mediciner hemlevererade har tillgängliggjort apotekstjänster för fler. Det hjälper både människor som bor långt ifrån ett apotek, och äldre och rörelsehindrade. Hemleverans av mediciner är i dag en självklarhet för många.
Därför är det beklämmande att läsa om Läkemedelsverkets förslag om att stoppa hemleveranser av läkemedel (DN, 16/1). Skälen bakom må vara goda, nämligen att minska risken att paketen hamnar i fel händer, men de samhälleliga vinsterna av förslagen är inte tillräckliga.
Läkemedelsverket har inga exakta siffror på hur många paket som faktiskt försvinner. Det som däremot är tydligt är att hundratusentals hushåll på lands- och glesbygd riskerar att få en försämrad tillgänglighet till receptfria och receptbelagda mediciner.
Riskerna överväger inte den samhällsnytta som kommer av apotekens hemleveranser. Lands- och glesbygdens villkor måste för en gångs skull få gå först.