Jag var kapabel att reta mig på hur resenärerna fördelades på färjan långt innan pandemin, när nästan alla säten var besuttna i en del av salongen medan en annan del var nästan folktom. Det har hänt att jag, för att få en lugnare överresa, omplacerat mig själv.
I måndags skrev GA om hur resenärer nu under pandemin upprörts av att passagerarna har placerats onödigt tätt i somliga delar av färjan, när andra varit väldigt glest besatta.
Jag har inte alls svårt att förstå den reaktionen. Och jag tycker inte att Destinationens förklaring av hur platserna successivt fylls på är helt invändningsfri. Man vet ju tämligen väl hur många passagerare det kommer att vara på varje tur och passagerarna skulle ju kunna fördelas efter varje turs förutsättningar, det vill säga riktigt glest när resenärerna är få.
Men å andra sidan så har ju Destination Gotland klartecken för att placera passagerarna på det sätt de gör. Och att optimera placeringen av passagerare efter hur bokad varje tur är ställer väl höga krav på en mjukvara som inte bara är anpassad efter pandemins specifika krav och förhållningsregler, utan även för varje turs förutsättningar. I så fall skulle väl varje förändring av rekommendationerna innebära förändringar i mjukvaran. När man tänker efter är det nog inte så lätt som man först kan tro, att anpassa passagerarplaceringen efter varje turs förutsättningar och de senaste förhållningsorderna från expertisen.
Dessutom är ju inte de passagerare som är extra måna om att hålla avståndtill andra förhindrade att ta egna initiativ. Man kan, i mån av plats, välja kupé istället för salong. Och är man missnöjd med sin salongsplacering kan man be om att bli omplacerad. Och då till en extra bra plats, ur pandemisynpunkt, om nu delar av färjan är så glest besatta.
Jag har under sommaren gjort bruk av de lättade reserestriktionerna och rest med färjan några gånger och jag upplevde då att Destinationen skötte sig över åtminstone mina förväntningar. Det gäller för övrigt även den gotländska krognäringen, där man rättat sig mer efter pandemins förhållningsregler än vad jag upplevt att man gjort på fastlandet.
Vi har ju ingen reguljär järnvägstrafik längre på Gotland, men jag kan i sammanhanget inte låta bli att i sammanhanget påpeka att SJ utsatts för en bra mycket fränare kritik än den som Destinationen nu behöver utstå. Det är ingen lätt sak att försöka bedriva kollektivtrafik inom ramarna för restriktionerna på ett sätt som gör alla resenärer nöjda. Kanske är det läge för transportörerna att sätta sig över Folkhälsomyndighetens aversion och erbjuda resenärerna munskydd.