Ledare: Sundberg: "Färre, större medieägare är dåligt"

Medier

Torsdag 8 juli kom en nyhet på medieområdet. De två tidningskoncernerna Bonnier News Local, BNL, och Gota Media köper Skånska Dagbladet i Malmö och Norra Skåne i Hässleholm.
Det är bara ett par veckor efter nyheten att BNL och Gota Media köper in sig i varandra med mellan 20 och 30 procent. För inte så många månader sedan köpte BNL Hall Media med Jönköpings-Posten som största tidning.
BNLs ägare är mediekoncernen Bonnier. De samäger en del tidningar med norska Amedia. För ett par år sedan köpte BNL, med Amedia, Mittmedia med flera tidningar i södra Norrland och Svealand.
Bonnier har med dessa köp stärkt sin position som stor ägare av medier, som tidningar, i Sverige. Deras mest kända tidningar är Dagens Nyheter och Expressen. Det finns nu inte så många ägare av tidningar i landet. En av de andra är Schibsted, som äger Aftonbladet och Svenska Dagbladet, och har sin bas i Norge.
Några andra medieägare i Sverige är NWT med bas i Värmland och även ägare av norska medier, VK Media med bas i Umeå och NTM i Norrköping, som äger bland annat tidningarna på Gotland.
Bonnier har med samarbeten och köp stärkt sin ställning som största privata tidnings- och medieägaren i Sverige. Det har både för- och nackdelar. Till de förra hör möjligheter till stordrift och lägre kostnader.
En stor, svensk, ägare av medier som tidningar ger en stabilitet och uthållighet för dess titlar. En stor svensk medieägare, eller två eller tre, ger också en större styrka mot de internationella jättarna på området, som Google, Facebook, Netflix och några till.
Till nackdelarna hör dock en risk för ägarkoncentration. Det diskuterades mer för ett, två och tre årtionden sedan.
De stora ägarna kan ju tänkas vilja ha sina medier och deras innehåll på ett visst sätt och därmed kan varianterna i medieutbud bli ganska små i landet. Stora medieägare tenderar hittills att låta sina titlar få vara kvar och ha olika politiska inriktning på ledar-, kultur- och annan åsiktsbildande plats.
En ägare har dock frihet att lägga ned titlar som de äger. Det är också en slags styrning.
Ägandet av medier koncentreras alltså till färre, men större, ägare. I en stabil demokrati som den svenska kanske denna ägarkoncentration inte är problematisk. Men i Ungern och några andra länder i östra Europa har medieägare valt att driva sina medier så att de agerar i linje med de sittande regimernas syn på en rad politiska områden.
En sådan utveckling är lättare med ett fåtal stora medieägare än med många mindre, som skulle vara svårare att förmå att agera lika dant.
När det blir färre, större privata medieägare är det viktigt med en stark public service i radio och tv. Det är det i Sverige. Public service här är generellt sett bra i kvalitet i innehåll och utbud.
För den som inte har råd, eller vill, hålla sig med privata medier har public service ett stort, varierat utbud. Det är överlag objektivt och allsidigt. Den som letar efter fel kan förstås hitta det.
Från höger pågår en kampanj med syfte att högervrida public service, som de nu anser vara åt vänster och grönt håll politiskt. Och högerkrafterna vill minska storleken på public service. Särskilt SVT verkar ha svårt att parera kritiken från höger.  
Det är bra om det inte blir mer ägarkoncentration av till exempel tidningar än det är nu. Om två eller tre koncerner tillsammans snart äger nästan alla tidningar vore det dåligt.
Om trenden dras ut är det där man riskerar att hamna om några år. Kanske ihop med ett mindre, och därmed i innehåll sämre, public service i radio och tv. Partier på den politiska högerhalvan kanske har genomfört det då.