Gotlands Folkblad är en av drygt tio socialdemokratiska tidningar, eller ledarsidor, i Sverige. Det kan låta lite, men i de nordiska grannländerna finns i Danmark ingen tidning av detta slag, i Finland bara någon och i Norge är de nästan lika många som i Sverige men i snitt mindre.
För 20 år sedan var de socialdemokratiska tidningar, eller ledarsidorna, i Sverige 20 och för 35 år sedan var de 30. De tidningar som är socialdemokratiska var länge runt 20 procent av dagspressen. Runt 80 procent av pressen var borgerlig.
Många som röstade på S köpte och läste borgerliga tidningar. Det berodde på att de tidningarna ofta hade mycket annonser som dels var läsvärda i sig, dels gav resurser till redaktionellt innehåll. De som röstade borgerligt höll sig i princip alltid med en borgerlig tidning.
Att ha en morgontidning är för övrigt ett kompromissat val i ett hushåll, sällan ett individuellt val. Att välja den innehållsrikare tidningen är därmed ofta det naturliga. Det var vanligen den som hade mest annonser och den var nästan jämt borgerlig.
En gång i tiden på 1960-talet hade Gotland tre tidningar. Gotlands Allehanda, GA, som var högerpartistisk (moderat från 1969) var den största, särskilt i Visby. De andra två var Gotlands Folkblad (S) och Gotlänningen (C).
De två senare kom att gå samman i flera steg och till slut var det en tidning, Gotlands Tidningar, GT, med två ledarsidor med de namn som vardera enskild tidning hade förr. GT var i regel större än GA.
Ett tag hade det socialdemokratiska tidningsbolaget A-pressen en ägarandel i Gotlands Tidningar. A-pressen var i ett par årtionden fram till februari 1992 då den gick i konkurs Sveriges näst största tidningsägare. A-pressen ägde S-morgontidningar som fanns i nästan hela landet och som för 35 år sedan var ungefär 30.
Bonnier var (och är) den största tidningsägaren, och ägde länge några få stora tidningar, Dagens Nyheter, Expressen och Dagens industri. I början av 90-talet köpte Bonnier Sydsvenska Dagbladet. Senare har Bonnier köpt fler tidningar.
När A-pressen gick i konkurs fick tidningarna regionala ägare. De kom att bli kvar oväntat länge men fick stegvis nya ägarkonstellationer och samordnades ofta med sina lokala konkurrenter, i lokaler, tryckning, teknik och delar av innehållet som sporten. I några fall lades de dock ned.
S-tidningarna kom att spela roll i opinionsbildningen såväl på ledarplats som i övrigt med debatt-, insändar- och kulturplats. Och de utgjorde en redaktionell konkurrens för den vanligen större (helt) borgerliga tidningen.
På Gotland kom S-ledarsidan att vara i en tidning med även C-ledarsida. Den tidningen, GT, hade den moderata Gotlands Allehanda som konkurrent och en mångfald och konkurrens fanns därmed i pressen i opinionsbildning och på nyhetsplats.
En ledarsida måste ha en uppsättning av åsikter som går ihop sammantaget. Exempelvis om det på ledarplats argumenteras för en omfattande offentlig välfärd så måste skattenivån vara relativt hög för att kunna finansiera det.
Debattörer, krönikörer och en del politiker talar gärna tyst om hur de saker som de vill genomföra eller öka ha ska finansieras. Eller så, om de är till höger politiskt, nämner de ogärna vilka försämringar som ska göras i offentlig välfärd för att de ska kunna sänka skatter och total skattenivå.
På en ledarsida ges inte alltid exakta svar på hur problem i samhället ska lösas. Men ofta uttalas det hur det bör vara. Men på ledarplats kan ämnen tas upp och läsarna får hjälp att sätta sig in i dem och får något att förhålla sig till vad gäller åsikter.
Ämnena kan vara av olika slag som lokala och regionala, riksfrågor eller utrikesfrågor. Utöver argumentation så finns delvis en ambition att bedriva folkbildning på en ledarsida.
En som skriver på ledarplats är dock generalist och kan en del om många ämnen, men kan ha svårt att kunna mycket om alla de ämnena. En del ämnesexperter kan veta mer på vissa områden. Men åsikterna utifrån de kunskaperna kan skilja sig åt.
En borgerlig dominans på ledarsidor gör att de åsikterna får stor spridning och kan sätta tonen på många områden. De kan nästan tjata hem argumenteringar i kraft av att de är många, särskilt på riksplanet. Även om internet gett nya kanaler där åsikter kan komma fram så finns ledarsidorna kvar och är en ganska central del av åsiktsbildningen.
Med denna beskrivning av ledarsidor, dagspress och historik så ges förhoppningsvis en viss inblick och översikt på området.