Tisdag 15/6 gav Vänsterpartiet och dess ledare Nooshi Dadgostar statsminister Stefan Löfven och hans regering 48 timmar på sig att ändra sig om införande av fri hyressättning i nyproducerade hyreslägenheter. Om inte regeringen gjorde det skulle V dra undan sitt stöd. Det gjorde partiet, sades det på torsdagen.
Här lämnar jag bostadspolitiken och tar upp regeringsfrågan. I Sverige behövs, sedan början av 70-talet, bara att en regering tolereras av riksdagen. Tolerans är om en majoritet i nedlagda röster och ja-röster erhålls. Så är fallet med Löfvens regering. Fem partier är i dess underlag.
De två i regeringen, S och MP, röstade ja till Löfven som statsminister. C, L och V lade ned sina röster, tolererade regeringen. Men regeringen avsåg att regera på ett avtal med C och L om budgetarna. I det ingick inte V.
De fyra partierna i januariavtalet har dock inte majoritet i riksdagen. De har nu 166 mandat. M, KD och SD har 154. V har 27 mandat. Och så är det två vildar i riksdagen varav en är från L och en från V.
Misstroendevotum väcks mot regeringen, uppgavs det på torsdagen från SD. Om ett votum om misstroende väcks måste alla av V, M, KD och SD rösta för det för att fälla regeringen. Det är samma princip som vid omröstning om statsminister för att stoppa den som föreslås, minst 175 röster krävs.
På över 50 år har en regering fällts bara en gång, i februari 1990. Det var S-regeringen då som lade ett ekonomiskt paket med bland annat strejkstopp. Det var alla fem partierna i oppositionen emot, MP, M, C, L (Folkpartiet då) och V (med tillägget Kommunisterna då). De var enade i sakfrågan, att stopp för strejker var fel. (De borgerliga regeringar som föll 1978 och 1981 gjorde det av inre motsättningar).
1990 var det inte ett misstroendevotum utan regeringen hade deklarerat att om den inte fick igenom sitt ekonomiska paket, med strejkstoppet, skulle den avgå. Den fick inte igenom det och avgick. Den gången följde talmansrundor.
Det blev inte en borgerlig regering eller extra val utan Ingvar Carlsson (S) kom tillbaka som ny regeringsbildare. Han kom att tolereras av riksdagen igen för en enpartiregering. S hade 45 procent av mandaten.
Om Stefan Löfvens regering riskerar fällas eller fälls av riksdagen där V, SD, KD och M är för det kan statsministern utlysa extra val, som måste hållas inom tre månader. Mest troligt skulle regeringen avgå utan att utlysa det. Partierna vill sällan ha extra val, särskilt inte i mandatperioders andra hälft. Det blir då talmansrunda. En ny regeringsbildare ska då utses.
Det kan inte bli en moderatledd regering om inte C, eller MP, tolererar en sådan. M, KD, L och SD har bara 173 mandat, 174 med en vilde som varit L. De fyra partierna V, S, MP och C har 174 mandat, 175 med en vilde som varit V. En ny statsminister måste tolereras av en majoritet och en sådan finns bara bland V, S, MP och C.
För att Ulf Kristersson ska kunna bli regeringsbildare måste C tolerera det, om man tar för givet att M, KD och SD också är för det. Hur L röstar spelar ingen roll. Att MP skulle tolerera en M-ledd regering är inte troligt.
En ny regering, med bara S eller S och MP, måste ha både V och C i sitt underlag både för omröstning om statsminister och för budgeten.
Ulf Kristersson kan bara bli statsminister för en M+KD-regering om både C och SD, tolererar det. Dessutom måste Kristersson förhandla och förankra sin budget med både SD och C.
Misslyckas talmannen fyra gånger att få riksdagen att tolerera kandidater till ny statsminister utlöses extra val automatiskt.