Ledare: OS i Tokyo invigt i skuggan av coronan

OS i Tokyo startar nu, efter att ha skjutits upp i ett år. Officiellt var invigningen på fredagen. Men det var en del tävlingar och matcher dagarna innan. 
Arrangörerna av OS, den mäktiga Internationella Olympiska Kommittén, IOK, brukar försöka sprida OS, spelen för sommar respektive vinter, mellan kontinenterna. En olympiad i Europa som OS i London 2012, en i Amerika som i Rio de Janeiro 2016 och en i Asien som nu i Tokyo. 
I Asien har OS varit även 2008 i Peking och 1988 i Seoul och 1964 i Tokyo. Australien är också en kontinent och har haft sommar OS 1956 i Melbourne och 2000 i Sydney. Afrika är en kontinent som hamnat vid sidan av att få arrangera OS. 
Idrott och politik har en koppling till varandra. OS, både sommar- och vinterspel, har genom åren tenderat att både bli en uppvisning av det arrangerande landet och en arena för länder att visa inte bara hur framstående dess atleter är utan även hur pass bra det egna landet och dess politiska system är. 
OS i Berlin 1936 brukar kallas Hitlerolympiaden och var väl den ditintills största propagandabetonade olympiaden. Nazismen var en rasideologi med det som den kallade den vita, ariska rasen som den främsta. 
Andra så kallade raser befanns vara sämre. Det blev därmed ett bakslag att den svarta amerikanen, kortdistanslöparen och längdhopparen Jesse Owens blev en slags OS-kung 1936 med fyra guld. 
Efter andra världskriget blev sommar-OS stillsammare. Förlorarländerna i andra världskriget kom att arrangera efter en tid, i form av Japan som nämnts 1964 och Västtyskland i München 1972. 
I det senare fallet bröt politik och terrorism in då elva tävlanden för Israel kidnappades av palestinska terrorister och spelen tog paus 34 timmar men slutfördes. 11 israeler i gisslan dödades och fem av kidnapparna samt en västtysk polis. 
Att Japan och Västtyskland kunde arrangera sommar-OS sågs som bevis på att de rest sig efter förlusten i andra världskriget. 
OS i Moskva 1980 skulle visa upp det sovjetiska systemets bästa sida, men blev bojkottat av västländer med USA i spetsen och även Västtyskland och Kanada och några till beroende på Sovjetunionens ockupation av Afghanistan som inleddes drygt ett halvår innan spelen. 
OS i Los Angeles i USA 1984 kom att bojkottas av Sovjetunionen, Östtyskland, Kuba och några östeuropeiska länder till. Officiellt var det för att de ansåg att deras atleters säkerhet inte kunde anses garanteras. Men det sågs som en hämnd för USAs bojkott 1980. 
Vid OS-invigningen 1984 visades en teknik upp där en man kunde flyga med hjälp av jetströmmar från en utrustning denne hade på sig. 
USA hade OS igen i Atlanta 1996 och vid det ägde ett bombattentat rum. En person dog och över hundra blev skadade. Boxaren Muhammad Ali tände OS-elden vid invigningen av detta OS. Det kunde ses som ett erkännande till USAs svarta befolkning som lidit under slaveri och rasism.
Samma kan sägas om invigningen av OS i Sydney 2000, som gjordes med tändandet av elden där at Cathy Freeman, som var aboriginer, gjorde det. Ursprungliga invånarna aboriginerna hade länge varit diskriminerade i Australien och OS-tändningen sågs som en upprättelse. Vid vinter-OS i Vancouver 2010 i Kanada kom också det landets urinvånare att hyllas. 
OS, både sommar och ibland vinter, har varit påkostade och länge försökt överträffa varandra. Invigningen av OS i Peking 2008 var storslagen med bland annat speciella fyrverkerieffekter.  
OS i Tokyo, med 11 000 tävlanden, ser ut att bli en olympiad som blir mer stillsam. OS och dess arenor bedöms ändå kosta 125 miljarder kronor. 
Nu genomförs OS i Tokyo, trots att risker med coronaviruset finns fastän säkerhetsåtgärder har vidtagits. Och måtte OS förskonas från terrordåd eller olyckor.