Serien med sommarpratare i Sveriges radio brukar få kritik. Att det är många kändisar i dem och att de är främst från Stockholm, är några av invändningarna.
Ändå brukar det gå att hitta en del som är intressanta att lyssna till. På tisdagen var det vetenskapsjournalisten och biologen Henrik Ekman. Han uppehöll sig en hel del vid frågor som rör miljö och klimat.
Ett obehagligt faktum är att det nu pågår ett sjätte massutdöende av arter på jorden. Det är människans påverkan på sin omgivning av växt- och djurarter som lett till det. En av de tidigare massutdöendena var när dinosaurerna dog ut för 66 miljoner år sedan. Så artdöden nu är allvarlig.
Ekman nämnde utvecklingar som varit både dåliga och bättre. Miljögifter som DDT och kvicksilverföreningar som ledde till förgiftning på 60-talet och bland annat stor fågeldöd och författaren Rachel Carsons bok Tyst vår 1962 togs upp. DDT förbjöds sedan och flera farliga ämnen togs bort också och många av fågelarterna återhämtade sig då.
På senare tid har både pandorna och bergsgorillorna visat ett ökande antal efter att ha minskat en längre period, påtalade Ekman.
Globala uppvärmningen togs upp av Ekman. Som tecken finns värmen och bränderna i Nordamerika nyligen, men även värmeböljor de senaste åren i Sverige och norra Europa.
I Sverige och EU görs åtgärder för att minska utsläpp, via teknik och avgifter som bränsle- och fordons- eller utsläppsskatter. I Sverige och EU finns de senare, vilket ger motiv till bränsle- och utsläppssnålare fordon. I exempelvis USA är bensin och diesel billiga, liksom fordon för persontransport även om de är stora. Motiven att minska utsläpp är därmed små där.
På många områden finns intressen som står mot varandra. För några år sedan uppstod ordet flygskam. Man borde flyga mindre för att bidra mindre till utsläpp som ger global uppvärmning. Utlandsflygningar går dock ofta till turistmål och i många av de länder de är i är den sektorn viktig för jobben. Med färre turister, som inte vill flyga, får färre jobb där.
Det talas också om att saker, från cyklar till bilar, borde repareras istället för att nya exemplar inskaffas och de gamla slängs i för snabb takt. Men att skaffa nytt är billigare och bättre efter ett tag, vilket leder till mer åtgång av material. Ökad återvinning kan motverka det.
För att framställa nya produkter med låga eller inga utsläpp av koldioxid, oavsett om det är stål, järnvägar och tåg, bilar eller annat, måste de kunna tas fram med material och energi som helst inte har krävt koldioxidutsläpp.
Nya järnvägar för tåg med höga hastigheter har föreslagits. Men byggandet av dem skulle kräva stora koldioxidutsläpp i gjutning av betongpelare och annat. De skulle då medföra utsläpp innan de minskar dem.
Den el som behövs till produktion av exempelvis stål utan kol måste produceras utan koldioxidutsläpp. För det krävs vattenkraft eller vindkraft. Det förra går inte att bygga ut. Och det senare möter allt mer protester eftersom kraftverken numera är väldigt höga på runt 250 meter och många och medför besvärligt ljud från rotorbladen. Nya kraftledningar kräver även ingrepp i natur och mark och ger utsläpp vid byggandet.
Omställningen till ett mindre koldioxidutsläppande samhälle medför alltså flera målkonflikter och uppoffringar på kort sikt. Exempelvis coronapandemin kan dock ha gett tips om en del grepp som ger mindre utsläpp, som mindre resor i och med mer arbete hemifrån för de som kan göra det.
Klimat- och miljöfrågan finns och måste lösas. Den hamnar trots sitt allvar ändå lätt i skymundan av annat i politiken. Det är därför bra att den tas upp i en sommarpratares program.