Pride i Stockholm brukar äga rum runt första augusti och i en vecka. I fjol var den digital och det tåg som brukar gå uteblev på grund av coronaviruset. I år är Pride både digital och har arrangemang.
Pride hålls för att framhålla homosexuellas rättigheter och för allas rätt att uttrycka sin kärlek. Efter hand har fler bokstäver lagts till H:et som står för homosexuell. HBTQ nämns och där står B för bisexuell, T för transsexuell och Q för queer.
Ytterligare några bokstäver finns, I och A, där I står för intersexuell och A för asexuell. Det brukar läggas till ett plus för att visa att det finns ytterligare grupper av det som kallas sexuella minoriteter. Det gäller i alla fall statistiskt för det finns en debatt om vad som ska anses vara norm och inte i ett samhälle gällande sådant som sexualitet.
Så den bokstavsserie som nämns nu är HBTQIA+. Och länge har ju en norm om heterosexualitet funnits och sexuella minoriteter har det inte talats om. De har osynliggjorts. Men de har funnits. Med tiden har de senaste årtiondena de sexuella minoriteterna gjort sig mer hörda och krävt samt fått fler rättigheter.
En ökad aktivitet för det skedde från vänstervågen 1968 och framåt. Men det gick ganska långsamt med att nå genomslag i samhället. Ännu 1979 klassades homosexualitet som en sjukdom, vilket avskaffades det året.
Sjukdomen HIV/Aids gjorde det svårt för många homosexuella på 80-talet då den kom. Dels dog många i den eftersom spridningen av den var stor bland homosexuella män, dels gjorde den nog att en del fördomar varade längre.
Med bromsmediciner och försiktighet i sexuellt umgänge blev HIV/Aids central som dödsorsak bland homosexuella (män) under 90-talet mindre och har sedan med mer effektiva bromsmediciner börjat likna en kronisk sjukdom som det går att leva länge med.
Med fler homosexuella i verkligheten och populärkulturen, och vetskap om det bland allmänheten, kom homosexualitet och par av samma kön och det som kan gälla dem som partnerskap, giftermål, barn med mera att bli mer accepterat.
Toleransen och nya steg, som partnerskap och giftermål, har gått bitvis. Både allmänhet och politiker som varit emot från början har i högre grad blivit för. Arrangemang som Pride har bidragit till det, liksom den offentliga debatten i dessa frågor.
I flera länder i västra Europa har homosexuella fått fler rättigheter och möts av mer tolerans. Men i östra Europa och flera delar av världen går utvecklingen åt ett håll där homosexuella motarbetas. I särskilt Ungern i EU och en del länder till i EU som Polen är det så. I flera länder nära EU, som Ryssland, agerar makthavare mot homosexuella och gynnar intolerans.
I flera länder i det som förr kallades U-länder eller tredje världen har homosexuella det väldigt svårt och förtrycks och förföljs. I exempelvis Uganda riskerar homosexuella att dödas eftersom statens förtryck av dem är våldsamt.
Pride finns numera i flera lokala varianter i Sverige, även om den nu pågående i Stockholm är den främsta och brukar sätta fokus på ämnet. Landvinningar med rättigheter och tolerans har skett i Sverige och är solida och bestående. I exempelvis Ungern går utvecklingen åt motsatt fel håll.
Och i flera länder i världen är förtrycket och våldet, ibland sanktionerat av staten, stort. Pride fyller en funktion gällande frågor om HBTQIA+ inrikes. Men Pride påminner även om det förtryck och den förföljelse som tyvärr finns utomlands i många länder.