Ledare: Terrordådet 2011 i Norge mot S hade ideologiskt motiv

Nu, torsdag 22 juli, är det tio år sedan terrordåden i Oslo och på Utöya i Norge inträffade. I det förra dog åtta personer, i det senare 69. Statsminister Stefan Löfven deltog i en minnesceremoni av de dåden på onsdagen. 
Dåden för tio år sedan är de mest omfattande i antal döda som förekommit, särskilt med tanke på att det bara var en gärningsman och att denne sköt ihjäl alla som dog på Utöya. Det terrordådet är det största i Skandinavien. 
Eftersom brottsoffrens namn lätt glöms bort vid terrorattentat som detta medan gärningspersonens namn blir välkänt så skriver jag här inte ut förövarens namn. 
Denne var en norsk medborgare med vit hudfärg. Terrorattacken hade politiska motiv. Gärningspersonen var högerextrem och inspirerad av politiska ideologier långt åt höger. Denne hade rent av skrivit ett eget manifest kort tid innan dådet. 
Målet var att döda unga socialdemokrater. Gärningspersonen ansåg nämligen att det parti som de tillhörde, Arbeiderpartiet, släppt in för många muslimer i Norge och därmed hotades det som kan kallas västerländsk civilisation som den brukade ha kommit till uttryck i Norge.
Gärningspersonen hade några år innan dådet varit aktiv i det invandringsnegativa högerpopulistiska Fremskrittspartiet. Två år efter dådet kom det partiet att ingå i regeringen, där det var i en och en halv mandatperiod, 5,5 år. 
Gärningspersonen hade radikaliserat sig själv allt mer innan dådet och lyckades skaffa konstgödsel med kvävehaltigt innehåll som fungerade som förstärkande medel till bomben utanför regeringskvarteret i Oslo. Och personen hade skjutvapen och ammunition. 
På den socialdemokratiska ungdomsrörelsens, AUFs, läger brukade det vara omkring 500 deltagare. Framstående politiker från Arbeiderpartiet brukar framträda med tal på mötet. Tidigare statsministern och partiledaren Gro Harlem Brundtland var en av dem. Antagligen hade gärningspersonen hoppats kunnat döda även någon socialdemokratisk politiker som Brundtland, men lyckades inte med det.
Gärningspersonen som gick in för att mörda så många unga socialdemokrater, marxister kallades de av gärningspersonen, som möjligt hade alltså ett motiv för sitt agerande. Personen ville rejält skada den politiska rörelse som uppfattades främst rådde för utvecklingen med mer muslimer i Norge som denne ogillade. Ett politiskt motiverat terrordåd alltså. 
Gärningspersonen hade klätt ut sig till polis och gav falska uppgifter om varför denne skulle närvara på ön och lägret. Att gärningspersoner, terrorister, klär ut sig och ofta till poliser, hade förekommit ibland redan innan Utöya. 
Och det beteendet är känt från bland annat populärkulturen. I filmen Terminator 2 från 1991, 20 år innan Utöya, är visserligen den som mördar en människoliknande robot, men denne är utklädd till polis i början av filmen. 
Naturligtvis är det svårt att i förväg veta om en som utger sig för att vara polis och har polisliknande uniform på sig verkligen är det. Gärningspersonen får därmed lätt ett övertag i början av sitt dåd. 
Det är ofta som terrordåds aktiva personer snabbt kallas terrorister och får kollektiva begrepp satta på sig om de har mörk hudfärg och om de tydligt går att klassa som muslimer, som islamistisk terrorist, Isiskrigare och annat. 
Om gärningspersonen vid ett terrordåd är vit i hudfärgen, infödd i landet sedan länge tenderar gärningen lätt att förklaras vara en enskild persons verk. Det är en sådan person som gärna tillskrivs att ha varit galen, tokig, sinnessjuk och liknande beskrivningar på personen som individ. Mer sällan brukar sådana gärningspersoner klumpas ihop till en grupp och ges kollektiva egenskaper, ideologiska eller religiösa. 
En sådan person som genomfört ett terrordåd ges alltså individuella förklaringar till dådet. Så var det ibland med Oslo- och Utöya-dådens gärningsperson. Men det var fel i sak. Gärningspersonen var tydligt ideologisk motiverad och påläst om sina objekt för terror.
Dåden i Oslo och Utöya 2011 var nog inte de sista i Skandinavien. Fler kan riskera att komma. Det gäller då att se att dåd av detta slag kan ha ideologisk orsak. Men de kan även inträffa utan djupare orsak och då ibland utföras av en ensam person som kan beskrivas som galen. 
De 77 som dödades i Oslo och Utöya kommer inte att bli levande igen. Men minnet av dem och det fruktansvärda terrordådet och dess dödsoffer kan hållas levande. 
Det gäller att dra en gräns mot högerextremt tankegods och därmed försöka undvika att liknande dåd som de i Oslo och Utöya kan ske igen. För det finns risk att det kan ske, eftersom det högerextrema tankegodset finns kvar att tillgå. 
Våld ska fördömas och motverkas oavsett vilka motiv som våldet har. Det terrordåd som skedde för tio år sedan i Oslo och Utöya var så hemska att det är svårt att skriva om det, att nämna. Men minnet av de som dödades i dåden måste få beskrivas och hållas levande.