I Karlstad pågår Moderaternas Sverigemöte under fredagen och lördagen. Men på sätt och vis tjuvstartade mötet redan under torsdagen, med utfrågningar av de moderata statsråden. Jag gissar att de mötte mer vänligt sinnade frågor, än de hittills annars haft anledning att förvänta sig. Men det finns för all del även partiintern frustration med de svårigheter Sverige har och ibland också med regeringens sätt att tackla dem.
Det brukar sägas att det är en ny regerings första månader – ofta talar man om hundra dagar – som är de viktigaste. Att det är stor risk för det man inte tar itu med då inte alls blir gjort. Man måste snabbt ur startblocken eller också blir man hopplöst efter.
I så fall ligger regeringen pyrt till. Omständigheterna har i många avseenden samverkat på ett sätt som hindrat regeringen att agera mer resolut.
Men det är också just dessa omständigheter som gör att tumregeln om regeringens första hundra dagar inte gäller den här gången. Det är svårt att komma ur startblocken när någon superlimmat sulorna. Regeringen har kommit till makten i en exceptionell situation. Inte nog med att bordet inte var dukat. Det var reducerat till kaffeved.
Dessutom har regeringen fått privilegiet att ta över när landet för första gången på flera decennier drabbats av stagflation – stark inflation och lågkonjunktur – vilket även lett till att Riksbanken undan för undan höjer räntan.
I detta läge, när regeringen skulle vilja agera kraftfullt, så innebär det att den får ta sig an läget med händerna bakbundna. Om regeringen skulle öka utgifterna eller sänka skatterna på ett oklokt sätt så riskerar man att driva på inflationen och förvärra situationen.
Men under den gångna veckan har livsmedelkedjorna börjat tala om tecken på sjunkande matpriser. En av dem, Lidl, har till och med börjat sänka sina egna priser. Ironiskt nog var Lidl en av kedjorna som inte bjudits in till samtal med regeringen. Det antyder väl värdet på den politiska teatern.
Det är först när vi har fått bukt med inflationen som regeringen verkligen får möjlighet att bevisa sig.
Det förtjänar att påpekas att på områden där regeringen kan agera utan att driva på inflationen så har den också kunnat agera. Ett exempel är rättspolitiken och lag och ordning. Det har naturligtvis inte givit konkreta resultat än. Vi befinner oss just nu i en situation där konflikterna mellan olika kriminella gäng har eskalerat. Det kommer att ta lång tid att vända en utveckling som tillåtits jäsa i decennier.