Centerpartiets ekonomiska seminarium hade rubriken: Var tog integrationspolitiken vägen?
Den frågan är befogad då integrationspolitiken fått ge vika för migrationspolitiken. Under en rätt lång tid gick arbetslöshetssiffrorna åt rätt håll. Fler fick jobb och färre blev kvar i långtidsarbetslöshet. Även antalet personer från utomeuropeiska länder med arbete ökade. Men nu har den kurvan vänt.
Den SD styrda regeringen är mer intresserade av att utvisa människor än att få dem i jobb. Dessutom ställer de höga krav utan att tillföra medel för att ge möjlighet att uppfylla kraven. En fråga som lyftes under seminariet var om den SD-styrda regeringen ens var intresserade av att bryta långtidsarbetslösheten då den ändå bestod av så stor andel personer födda i utomeuropeiska länder.
Den namnkunniga expertparaden som seminariet visade upp var rörande överens om att arbete är en viktig del av lösningen på integrationsutmaningen. Föräldrar som går till arbetet är den bästa garantin för att deras barn får samma möjlighet. Ett arbete ger egen inkomst, social samvaro och möjlighet att lära sig språket bättre.
Men det finns hinder, och det största är den upplevda kompetensbristen hos de långtidsarbetslösa. Upplevd då de inte ens får chansen att komma in på arbetsmarknaden för att visa vad de kan.
Från panelen fördes kravet på långsiktiga åtgärder fram. Arbetsmarknadsåtgärder som exempelvis instegsjobb ska vara långsiktiga för att arbetsgivarna ska kunna använda sig av dem. Dessutom måste det vara enkelt att anställa någon på exempelvis ett instegsjobb. Onödig byråkrati skrämmer arbetsgivarna, på samma sätt som ständiga förändringar och byten åtgärder och villkor.
Men som politiken ser ut i dag finns det inget intresse från regeringspartierna om långsiktiga blocköverskridande överenskommelser. Och frågan är om regeringen har något intresse av att bekämpa långtidsarbetslösheten och öka möjligheten till integration.
Senare på kvällen höll Socialdemokraterna sitt ekonomiska seminarium. Där diskuterades AI och hur den nya tekniken ska kunna användas på bästa möjliga sätt.
Nationalekonomen Daron Acemoglu, MIT, som forskat runt teknikutveckling ser en skillnad mellan efterkrigstiden fram till 1980-talet och tiden efter. Efterkrigstidens teknikutveckling gick enligt Acemoglu bra då den formades av ekonomisk sammanhållning och ett starkt fackligt inflytande.
Efter 1980-talet har facket styrka avtagit och arbetsgivarna fick ta makten över teknikutvecklingen. Den användes då till att öka vinsterna för företagen genom att ersätta manuella jobb med ny teknik.
Så medan efterkrigstiden präglades av produktivitetsökningar som också gav fler jobb, präglades 1980-talet och framåt av lägre produktivitet och ökande arbetslöshet.
Här ser Daron Acemoglu en lärdom att ta nu när AI-tekniken är under stark frammarsch. Han menar att vi i Norden med vår starka kultur av samarbete mellan fack och arbetsgivare ska kunna utveckla AI till något bra och produktivitetsfrämjande, i stället för att AI ska gå in och ersätta en massa arbetstillfällen.
Jag tänker att dessa två för samhället viktiga utmaningar borde gå att sammanföra. Att AI skulle kunna nyttjas för att förbättra integrationen. Tänk er hjälpmedel för att lära sig nya arbetsuppgifter samtidigt som språket kan utvecklas.
Sverige har bland Europas högsta arbetslöshet, samtidigt som våra arbetsgivare har svårt att hitta rätt kvalificerad arbetskraft.
Tänk om dessa arbetsgivare fick AI-redskap så de kunde anställa personer utan rätt CV? Tänk om fler personer med utomeuropeisk härkomst kunde få jobb och därmed bryta den förödande långtidsarbetslösheten och om AI är lösningen.
Det enda som egentligen behövs är en långsiktig och tvärpolitisk överenskommelse som visar vägen för den utveckling som AI ska ta.
För att överlåta utvecklingen av AI till marknaden kommer bara leda till större klyftor och större integrationsproblem.