Så även mediehus är en del av de affärer som följer när någon gått bort. Det är inget skamligt med det. Tvärtom. Så att det skulle vara på något vis fundamentalt oetiskt med att som Romaklosters pastorat försöka tjäna pengar genom att starta en begravningsbyrå är inte alls anledningen till mina invändningar. Däremot tycker jag att det är problematiskt ur konkurrenssynpunkt och svårt att hålla isär roller som i grunden är helt olika. Eller borde vara det.
Två kommuner har ett statligt uppdrag med ansvar för begravningsverksamheten, Stockholm och Tranås. I alla andra kommuner är det Svenska kyrkan som tilldelats detta ansvar av staten. När Svenska kyrkan startar egna begravningsbyråer så uppstår en osund konkurrenssituation. Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråers förbundsdirektör Ulf Lernéus formulerade det väl för tidningen Näringsliv:
– Det känns väldigt konstigt att ringa till någon som har ett myndighetsuppdrag och som samtidigt är ens konkurrent.
Jag fruktar ändå att det inte kommer att bli så lätt att tjäna pengar som Romaklosters pastorat tycks förvänta sig, när det ska leka affär. Förväntade vinster kan i verkligheten visa sig bli dränerande förluster. Och det kan också bli svårare än man tänkt sig, att ta väl hand om kunderna.
Begravningsbyrån har varit ett fantastiskt stöd vid de tillfällen då jag behövt anlita en. Det kan vara ett tillfälle då man känner sig utsatt och överhopad och att då få ett professionellt bemötande och hjälp med allt från begravningens praktikaliteter, kremering, blomsterhandel, dödsannonser, kontakterna med kyrkan, bouppteckning och så vidare är ovärderligt.
Det är i denna bransch som Romaklosters pastorat nu ska ge sig in i. Det är ett betydligt större åtagande än det lilla segment som Svenska kyrkan vanligtvis hanterar när någon dör och en begravning ska äga rum.
Det sägs så mycket dumt när folk vill hymla om sina motiv och förutsättningar. Kyrkoherde Victoria Svärd Wärme är styrelseordförande i den nystartade begravningsbyrån och säger till Helagotland att "vår ambition är inte att konkurrera ut de befintliga byråerna, utan vi ser oss som ett komplement".
Men om man inte ska utöka antalet döda som ska begravas så handlar det ju just om att konkurrera med de befintliga byråerna, från en position som åtminstone för somliga framstår som upphöjd.
Och när hon säger att Svenska kyrkans begravningsbyråer har "prövats i alla instanser" så innebär ju det bland annat att utvecklingen fått Konkurrensverket att föreslå ändringar i begravningslagen, som att byråverksamheten inte ska få delfinansieras av den statliga begravningsavgift som vi alla tvingas betala. Viktigast av allt är kanske ändå att Konkurrensverket vill att:
"Kyrkliga begravningsbyråer bör också ha egen anställd personal och egna lokaler och inte bara hyra in församlingarnas resurser vid behov".
Det vore bättre om Svenska kyrkan avstod från att exploatera sin roll i begravningssammanhang.