Unga gotlänningar bor kvar hemma hos sina föräldrar ovanligt länge, jämfört med andra delar av Sverige. Om detta kunde man läsa i tisdagens GA. Men i ett europeiskt sammanhang är det Sverige som helhet som är mer avvikande än Gotland är. I Sverige flyttar barnen från föräldrahemmet tidigare än i något annat europeiskt land.
Närmast Sverige, även i detta avseende, är de andra nordiska länderna. De unga – eller inte så unga – i Italien, Slovakien och Kroatien bor kvar i föräldrahemmet mer än tio år längre än i Sverige. Jämfört med Tyskland skiljer det kring fyra år.
Skillnaderna handlar inte så mycket om bostadsmarknaden i länderna, utan mer om kultur och en annan syn på relationer inom familj och släkt.
Vad är bäst? Det vill jag inte fälla något generellt omdöme om. Generationerna samverkar olika väl i olika familjer och medan vissa kan frodas av oberoende och ansvar, så mår andra bäst av täta familjerelationer. Och kanske ett mått av familjär social kontroll. Alla blir ju inte vuxna när de blir myndiga.
Men även om det inte behöver vara en nackdel om unga bor kvar i föräldrahemmet något längre än vad som varit brukligt i Sverige, så är det naturligtvis ett problem när det är ofrivilligt och det upplevs som att det saknas alternativ. Det kan vara ett problem för de unga, men även för föräldrarna som kanske önskar en ny och mera vuxen och jämbördig relation med sina allt äldre barn.
Risken är hög att skillnaden mellan Gotland och fastlandet i hög grad beror på bostadsmarknaden. Även om bostäder blivit dyrare och mer svårerövrade i stora delar av landet och även om det råder bostadsbrist i över 200 av landets 290 kommuner, så är det definitivt jämförelsevis svårt att ta sig in på den gotländska bostadsmarknaden.
Att bygga nytt för dem som ska flytta hemifrån är en svårlöst ekvation, även om studentbostäder kan vara ett alternativ. Nyproducerade bostäder är förhållandevis dyra och unga som är alldeles nya i förvärvslivet, eller kanske inte ens påbörjat det, tillhör de betalningssvaga. Men på en bostadsmarknad med omfattande nyproduktion finns det också rörelse, oavsett vad det är som byggs. De som flyttar in i nya bostäder lämnar andra bostäder efter sig, även om det rör sig om exempelvis seniorboenden för dem som är plus 55, eller trygghetsboende för dem som blivit ännu äldre. Många svenskar vill bo i villa, som är en styvmoderligt behandlad boendeform i samhällsplaneringen. Och även de som får möjlighet att flytta in i eget småhus frigör bostäder någon annanstans.
Alla boendeformer behöver tillåtas bidra, om bostadsmarknaden ska bli mer tillgänglig.