Svenskt Näringsliv hade kunnat kampanja för fler och bättre utbildningar för att råda bot på den kompetensbrist många av deras medlemsföretag drabbas av när de försöker rekrytera nya medarbetare, men istället har arbetsgivarorganisationen som vanligt inriktat sig på andra frågor. I en stor kampanj väljer det gravt politiserade Svensk Näringsliv att utmåla svensken som bidragsberoende och att det skulle vara något dåligt att Sverige har ett socialt skyddsnät som ändå fungerar något sånär.
Dessutom friserar de siffrorna på ett mycket graverande sätt. I den värsta vinklingen av statistiken hävdar man att bara fyra av tio svenskar klarar av att försörja sig själva. Något som inte borde ge rubriker då bara barn, pensionärer och studenter tillsammans är mer än hälften av landets befolkning och därmed ses som icke självförsörjande av Svenskt Näringsliv.
I sin kampanj påstår de att 1,3 miljoner svenskar, pensionärer, barn, studerande och företagare borträknade, inte kan försörja sig själva och att utanförskapet de själva hittat på kostar 270 miljarder kronor. Om det hade stämt var det fruktansvärda siffror, men som tur är har Svenskt Näringsliv friserat siffrorna en hel del.
I beräkningen av de 270 miljarderna ingår bland annat alla som fått sjukpenning, a-kassa och sjuk- och aktivitetsersättning, det som förr kallade sjukpension. Hur svenskt näringsliv ska förhindra benbrott i skidbacken, längre influensasjukdom eller hur de ska få sjukpensionärer friska förtäljer icke deras kampanj.
De förklarar inte heller för föräldralediga som varit hemma under längre tid med sina barn att de inte kan försörja sig själva och därmed ingår i det fruktansvärda utanförskapet. Eller om möjligheten till betald föräldraledighet ska tas bort då ersättningen enligt Svenskt Näringslivs sätt att se det minskar människors vilja att arbeta.
Frågan om socialförsäkringarna är så mycket större än en fråga om kostnader. På vilket sätt drabbas Svensk Näringslivs medlemmar av utbetalningar från våra socialförsäkringar? Om vi nu säger att det är omkring 216 miljarder som årligen betalas ut till personer som inte kan försörja sig själva så bör det väl gynna företagen? Personer som inte kan försörja sig själva lägger väl inte de pengar de får från socialförsäkringarna i madrassen? De använder pengarna främst till mat, hygienartiklar, kläder och boendekostnader vilket i sin tur skapar arbete. Arbetsgivarorganisationens medlemmar lär inte heller bli hjälpta i den kompetensbrist som råder om bidragen skärs ner. Fattigare medborgare får inte med automatik bättre kompetens.
Att Svenskt Näringsliv driver en tydlig politisk agenda där ”bidragsberoende” utpekas som något fult och pumpas upp genom att vinkla statistik är i sig inte så allvarligt. Det som blir allvarligt är när de partier som har ett nära samarbete med arbetsgivarorganisationen utnyttjar den skeva beskrivningen i debatter. Jag har sett att både M och SD anger SN:s siffror för att förstärka deras politiska agenda. M angående bidragstak och SD angående problemen med invandring. Tyvärr blir deras resonemang helt fel när de använder SN:s skruvade siffror.
I kampanjen pekar man också på de problem som deras medlemmar har men den delen av kampanjen är mycket nedtonad. Där tar man upp problemen med nyrekrytering som bygger på kompetensbrist och en arbetsmarknadspolitik som ännu inte lyckas utbilda de arbetslösa till de jobb som finns. Hur skattesänkningar och en kraftigt överdriven bild av ett land där medborgarna är bidragsberoende och inte klarar av att försörja sig själva ska få fler att utbildas till de jobb som finns har jag svårt att förstå.