Under onsdagen kan vi få veta mycket mer om den pågående regeringsbildningen. Under dagen ska Ulf Kristersson avrapportera sitt arbete till riksdagens talman Andreas Norlén.
Under måndagen kom ny information i en fråga där det är angeläget att den nya regeringen levererar. Det råder rätt stor samsyn om att det svenska samhället under lång tid utsatts för ett alltför stort migrationstryck, dessutom av i hög grad okvalificerade migranter med bristande utbildning. Det svenska välfärdssamhället är dessutom så inrättat att både förmågan till och drivkrafterna för integration är alltför små.
Men Sveriges befolkning fortsätter att öka mycket snabbt, i hög grad beroende på migration.
Invånarantalet nådde åtta miljoner år 1969.
Det dröjde 35 år, till 2004, innan Sverige hade nio miljoner invånare.
Sedan tog det bara 13 år, till 2017, för att Sverige skulle passera tio miljoner invånare.
Bara fem år senare har vi nu passerat 10,5 miljoner.
Stresstestet av det svenska samhällets förmåga att ta emot nykomlingar fortsätter. Antalet asylsökande ligger fortfarande kvar på en alltför hög nivå,. Anhöriginvandringen är stor. På arbetskraftsinvandring ställs fortfarande alltför låga krav. Sverige tar i jämförelse med övriga EU dessutom emot ett oproportionerligt stort antal kvotflyktingar, kring 5 000 per år. Detta är egentligen mindre problematiskt än asylsökande, eftersom kvotflyktingar har konstaterat skyddsbehov och har valts ut av FN:s flyktingorgan UNHCR. Men under omständigheterna bidrar det till att skruva upp migrationstrycket ytterligare, när Sveriges viktigaste uppgift för närvarande borde vara att husera flyende från det pågående kriget i Sveriges närområde, från Ukraina.
Det som ska bli oppositionen – Socialdemokraterna – klagar på att regeringsbildningen går för långsamt.
Men för jösse namn, de tog ju fyra och en halv månad på sig att bilda regering efter valet 2018.
Jag hoppas dock verkligen att Ulf Kristersson har något substantiellt att komma med till talmannen under onsdagen – annars vore det illavarslande för regeringsunderlagets hållbarhet under mandatperioden.
Men det handlar inte främst om att bygga snabbt utan om att bygga väl. Inom migrationspolitiken finns det en betydande spännvidd, från Sverigedemokraterna till Liberalerna – och det gäller att man finner en hållbar samsyn om agendan och metoderna. Och det är viktigt att denna samsyn resulterar i en politik som gör verklig skillnad för den migration som inte kommer från Ukraina eller rör arbetskraftsinvandring av genuint kvalificerad och behövd kompetens.