Tidöpartiernas krav på att personal som arbetar med eller kommer i kontakt med människor i samhället – såsom socialarbetare, sjukhuspersonal och lärare – ska ange personer och barn som de misstänker är papperslösa kritiseras hårt. Ställer de inte upp riskerar de fängelse.
Att behöva välja mellan fängelse eller att respektera mänskliga rättigheter är ett val ingen ska behöva göra. Och nu kraftsamlar fackförbunden för att hävda samma sak. Deras civila olydnad betyder i dagsläget allt.
Fackförbundet Sveriges Lärare har exempelvis utlovat juridisk hjälp åt de medlemmar som vägrar ange sina elever utifrån informationsplikten som regeringen förväntas föreslå.
Man menar att alla barn har rätt till utbildning och att det inte är en lärares uppdrag att hålla koll på barns juridiska status. Man menar också att det går emot den allra viktigaste principen om barnets bästa i Barnkonventionen. Det är ett fantastiskt modigt initiativ.
Förslaget som säger att alla som jobbar inom offentlig verksamhet ska anmäla barn till polisen eller Migrationsverket har fått stor kritik. Och den är inte tagen från tomma intet. Förslaget är inte bara etiskt ohållbart, utan det strider också mot Barnkonventionen och barns rätt till utbildning och trygghet. Det är dock något som regeringen sällan förespråkat.
Moderaterna var ett av de partier som aktivt talade emot att Barnkonventionen skulle bli svensk lag, då man ansåg att ”barn redan har nog många rättigheter i Sverige”. Dessa rättigheter – och Barnkonventionen – är dock gränsöverskridande och ska gälla alla barn, oavsett etnicitet eller ursprung. Det ska inte heller spela någon roll om barnet är född i Sverige eller inte. En regel som urvattnats med en hårdare migrationspolitik.
Även inom andra yrkesområden blir den problematisk. Exempelvis om ett barn behöver vård eller kommer i kontakt med statligt anställda. Förslaget hindrar familjer från att eftersöka basala nödvändigheter som barn behöver. Och det skapar en stor misstänksamhet gentemot staten. Något som i sin tur kan tänkas hälla bensin på elden i ett samhälle där segregation och misstänksamhet mot auktoriteter redan är ett utbrett problem.
Sveriges Kommuner och Regioner tycker också att det är ett dåligt förslag, för att det ger en dålig arbetsmiljö. Vårdförbundet, Vision, Kommunal, Akademikerförbundet SSR och Sveriges Lärare har gått ihop i en debattartikel i Svenska Dagbladet och mena att välfärdens personal inte är gränspoliser.
Att Sverige behöver en välfärd som går att lita på och att förslaget urvattnar människors tillit. Det är otroligt viktigt att fackförbunden säger ifrån.
Som representanter för sina medlemmar så sätter de nog fingret på det som många av deras medlemmar känner. Att det blir svårt att göra sitt jobb när man ska agera polis och att man redan befinner sig i en otacksam bransch. Men att det är okej eftersom man gör en skillnad i Sverige. Tills nu. Då det aldrig varit mer grått att vara sjuksköterska utifrån ett moraliskt perspektiv.
Motståndet bland de anställda är utbrett. Det visar flera undersökningar. Men trots det har Tidölaget bestämt sig för att ange medmänniskor är det mest effektiva sättet att schasa bort människor från Sverige.
Om lagen införs kommer konsekvenserna vara enorma, för både barn och vuxna.
Men att fackförbunden väljer att sticka ut hakan och stötta sina medlemmar på det här sättet visar på att de har en ryggrad och det skapar också en trygghet hos de anställda.