Otaliga äro alla tillbakablickar så här runt nyåret.
Och för all del hittar man också en och annan spådom eller förhoppning inför året som nyss har börjat. Jag tänker ägna mig åt det senare i dag.
Min största förhoppning är att medlemmarna i alla partier (som bedriver politik och har en idé om hur Gotland ska leva gott och utvecklas) sätter press på sina ledningar att sätta just Gotlands bästa före de egna partipolitiska poängerna.
Nej, jag efterlyser inte att alla ska lägga ner sina politiska visioner till fördel för en urvattnad kompromiss. Men jag skulle önska en vuxnare och ärligare ton i debatten. Man får gärna vara både vass och elak när det är befogat men att konstruera konflikter för konflikternas skull är bara larvigt.
Paradexemplet är de rödgrönas återkommande försök att inbilla gotlänningarna att när SD röstar som Alliansen är det tack vare förhandlingar, medan när SD som röstar med de rödgrönrosa så är det en slump.
Inget parti har samarbeten eller förhandlingar med SD men om man vill göra partiet till huvudrollsinnehavare, ge partiet en betydelse det verkligen inte förtjänar i gotländsk politik, ja då är det så klart rätt.
Vill man stärka sina egna aktier kanske inte det smartaste.
Den politiska ledningen å andra sidan behöver tänka till kring hur man ska få majoritet för sina förslag framöver. Genom att två av SD:s sex mandat i dagsläget besitts av politiska vildar som numera röstar som Moderaterna, har man en ”oren” majoritet i regionfullmäktige.
En av vildarna är långtidssjukskriven, den andra har inte varit närvarande på något sammanträde sedan juni. Det ärligaste mot väljarna hade självklart varit att avsäga sig sitt uppdrag i samma stund som man lämnar det parti vars väljare gett en mandatet.
Socialdemokraterna vill inte samarbeta över blockgränser om de inte får ha ledartröjan. Med tanke på att det borgerliga blocket är klart större (34 mandat) än det rödgrönrosa (31 mandat) var det kanske ett lite övermaga krav.
Hade inte S stängt den dörren så snabbt hade vi haft ett annat utgångsläge, istället valde S att skruva upp tonläget till max.
Högljudd opposition mot att få igenom delar av sin politik och ta ansvar för situationen. Det är ett val man har. Socialdemokraterna gör en sak på riksplanet, en annan lokalt på Gotland.
Regionledningen behöver också hitta en bättre strategi för att kommunicera sina beslut och visioner.
Inte via trista pamfletter eller insändare där alla fyra partierna måste hitta gemensamma ord. Utan genom att delta i samtalet och debatten i sakfrågor medan de äger rum. Förklara vad man vill åstadkomma och bemöta kritik. Det måste också vara tillåtet att ha olika åsikter och kunna diskutera dessa öppet även om man har ett formaliserat samarbete. Det är inte farligt att ibland visa att det finns olika linjer. ”Vi ville något annat med fick vika oss för majoriteten”.
En generös inställning till olikheterna är bra för alla partier och inte minst för tilltron till politiken och demokratin.