Tänk dig att ditt barn en dag är försvunnet. Utan din vetskap har din dotter förts utomlands, och även om du vet var hon är så finns det ingenting du eller någon annan kan göra för att få henne åter. Det är verkligheten för många föräldrar i Sverige idag.
I en granskning i SVT (13/2) har man kartlagt barn som förts ut ur Sverige mot sin vilja. Sedan 2018 har minst 900 barn försvunnit, men mörkertalet befaras vara stort. Majoriteten av barnbortföranden sker i en hederskontext, men många är även i samband med en vårdnadstvist. Nästan hälften av de hedersdrabbade barnen fördes till två länder, Irak och Somalia. Färre än en tredjedel av de bortförda lyckas någon gång återvända till Sverige.
En förälder som förlorade sin dotter är Hala, vars berättelse SVT också rapporterar om (13/2). Hon träffade senast sin dotter för drygt åtta år sedan. I en infekterad vårdnadstvist valde pappan att manipulera Socialtjänsten till att placera dottern hos honom genom att anklaga mamman för att slå sitt barn, varefter barnet kidnappades till hemlandet Jordanien. Hala har inte kunnat hämta hem sin dotter eftersom fadern hotat att mörda Hala om hon åker till Jordanien, och eftersom Jordanien inte är anslutet till Haagkonventionen har Sverige inte någon möjlighet att begära att landet flyger hem barnet.
Efter åtta år får Hala ett samtal från sin dotter som nu ska gifta sig. Giftermålet är arrangerat av pappans familj i Jordanien. Hoppet om att återförenas är därmed med största sannolikhet släckt.
Ett bortfört barn är ett för mycket, minst 900 barn (minst!) över fem år är en katastrof. Med detta facit är det tydligt att Sveriges lagstiftning gällande hedersförtryck fortfarande ligger efter. Socialtjänsten behöver ha verktyg och muskler för att kunna omhänderta fler barn som befinner sig i fara, och förhindra att barn förs ut ur landet. Alldeles för många barn far illa av deras hemmiljö. Det är dels barn som Halas kidnappade dotter, men också barn som Lilla Hjärtat som påträffades död hos sina missbrukande föräldrar trots Socialtjänstens vetskap om föräldrarnas drogproblematik. Båda fallen hade antagligen slutat lyckligare med en mer lyhörd och kapabel socialtjänst kapabel att rädda dem från deras rentav livsfarliga familjeförhållanden.
Det är svårt att inte lida med Hala och andra föräldrar i hennes sits. Att förlora sitt barn är den största sorg en förälder kan uppleva. Och att veta precis var barnet befinner sig, utan att kunna göra någonting åt saken, är ytterligare ett konstant trauma.
Om vi ska undvika att fler barn lider samma öde som Halas dotter finns det inget annat svar än en förstärkt socialtjänst. Fler barn behöver omhändertas, och de kommer behöva omhändertas tidigare. Det är inte givet att ett barn mår bäst med sina biologiska föräldrar – vissa gånger är det precis tvärtom, och då måste det finnas möjlighet att tvinga fram en separation tidigt. Annars kommer Sverige fortsätta att exportera barnfruar utomlands.