I går skrev jag om bristen på arbetskraft inom välfärden, turismen, krog- och hotellbranschen framöver. Det handlar dock om yrken där man är garanterad en månadslön, semester och andra rättigheter.
Hur säkrar vi återväxten i en bransch där ingenting av detta finns att locka med och där dessutom verksamhetens resultat ligger helt och hållet utanför din egen kontroll? En bransch där det mesta är hårt styrt av regler, regler som kostar både tid och pengar men regler som dina konkurrenter inte behöver bry sig om.
En bransch där du kan få vänta på lönen till slutet av året och när den äntligen kommer beskrivs den som "miljonregn" i tidningen, som om pengarna föll ner från himlen?
Tänk om landets alla bönder skulle lägga ner i morgon. Antingen på grund av konkurs eller av fri vilja innan det hinner gå så långt eller för att man helt enkelt hellre jobbar med något där lönen är garanterad. Där stresspåslaget är mindre kring hur saker som krig och väder får direkta konsekvenser för din försörjning. Där du kan gå hem när arbetsdagen är slut.
Tänk om vi i ett slag stod helt utan någon som såg till att vi fick mjölk och havre"mjölk", kött, potatis, sparris och biogas, ett öppet landskap och allt annat vi tar för givet i dag.
Hur många skulle i det läget byta bana för att ta över deras värv? Köpa en gård och mark för miljoner, investera i maskinparker och byggnader? Läsa in all kunskap som behövs för att bruka jorden och få korna att ge mjölk. Vem skulle välja bort ett 9-5-jobb för ett 24/7-jobb med oklara intäkter?
Jag tänker ganska ofta på det. På hur det svenska lant-, jord- och skogsbruket är ett arv av ett samhälle som inte finns längre. Där gårdar drevs i släkten, generation efter generation. Där friheten var en stor del av lönen för mödan. Ett fritt liv i samklang med djur och natur.
Återväxten via utbildningarna ser förvisso bra ut. Många söker sig till naturbruksgymnasiet. Men det behöver finnas en livskraftig bransch att komma ut till när skolan är klar.
Man kan tycka att denna oro är överdriven och dystopisk och en helt onödig tanke att umgås med. Det vet ju alla att bönder har gnällt i alla tider, oavsett konjunktur och väder.
Jag tänker att det oftare är tvärtom. Bönderna biter ihop och jobbar på.
Nu är läget annorlunda än de återkommande svackor som väder och världsmarknad för med sig. Läget är akut på ett helt annat sätt och gårdarna är förvisso modernare och mer effektiva men också sårbara på ett annat sätt när intäkterna viker medan de stora omkostnaderna finns där, lika återkommande som bondeåret rullar på mellan sådd och skörd.
Riksdagen har beslutat om stöd(nöd)insatser och på måndag klubbas ett lokalt nödstödpaket till gotländska bönder i regionfullmäktige. Förståelsen för hur en gård och ett lantbruk fungerar är avgörande för hur vår mat ska hamna på tallriken i framtiden. En uppmaning för den intresserade är att fram till valet studera de olika politiska partierna och hur denna förståelse tar sig form i politiska förslag och visioner.