Sångerskan Taylor Swift har blivit utnämnd till Årets person av Time Magazine. Titeln och omslaget, där hon ses posera med sin katt, har upprört extremhögra människor runtom i USA.
Att en kvinna som sjunger om tidigare förhållanden, tar plats och har lyckats skapa ett systerskap mellan kvinnor runtom i världen kan inte möjligen vara på riktigt. Det är vänsterpropaganda menar dem.
Men sanningen är den att Taylor Swift är en väldigt folkkär artist, världen över. Och hennes vinster blir som en käftsmäll för extremhögern, då det påvisar hur många som delar hennes värderingar.
Taylor Swift anklagas nu för att vara ett ”politiskt vapen” från vänstern. Att hon uttalat stöd för aborträtten och tydligt stått mot Donald Trump, menar alternativ högermedia på X (tidigare Twitter) endast kan vara propaganda från vänstern.
Till och med Trumps före detta seniorrådgivare Stephen Miller har hängt på konspirationsteorierna och menar att Taylor Swifts popularitet inte är organisk. Kanske känner de att den tidigare country-artisten övergett den traditionellt konservativa genren för att i stället förespråka frågor som rör feminism, hbtq-frågor och allas lika värde. Och hon vinner på det. Även här i Sverige.
Det vittnar de timlånga biljettköerna och tre utsålda konserter i Friends Arena om. Det är skrattretande att de tror att propaganda från vänsterpolitiken skulle vara troligare än att personer faktiskt tycker om hennes musik. Det visar också att även om världen verkar gå åt extremhögerns håll, så är vi otroligt många som fortfarande tror på allas lika värde.
Sanningen är nog den att om Taylor hade varit man hade hon blivit utnämnd som en av de bästa poeterna i vår moderna historia. Hon skriver alla texter själv, och det finns ett otroligt djup i hennes texter – vilket förmodligen är anledningen till att så många kan relatera till henne.
Men att hennes texter kommer i form av poppiga låtar, som sjungs av en blondin i glittriga skor och rött läppstift, provocerar folk. Det är sexism i sin renaste form.
Patriarkatets konsekvenser lyser starkt igenom. Särskilt när hon kritiseras för sina tidigare förhållande eller för hennes katter. Galen katt-dam som inte kan behålla en man är en stämpel som är lika gammal, och tröttsam, som gatan. Och vi vet alla att den inte håller.
Men högern ger inte upp – det är i den ramen de försöker trycka in henne. De som faller för det är dock få – och har värderingar som hör hemma på dinosauriernas tid.
I en värld där Trumps återkomst kan vara stundande nästa år behövs Taylors vinst mer än någonsin. Då en man som gör skillnad på människor, gör narr av personer med funktionsnedsättningar och hatar kvinnor, kanske kommer ha kontroll över världens mäktigaste land behöver vi ett hopp om att progressiva krafter fortfarande finns där ute.
Dessutom kommer den mannen ha tillgång till svensk mark på grund av det nya försvarsavtalet som Sverige slutit med USA, vilket inte känns helt tryggt. Det är därför roligt att popkultur kan uppröra extremhögern så pass mycket att ett tidningsomslag irriterar. Vi behöver något att skratta åt i dessa tider.
Även om vi vunnit slaget, innebär det inte att vi vunnit kriget. Skulle Trump vinna nästa år skulle det få katastrofala konsekvenser för oss alla. Så än kan vi inte slappna av. Men det är härligt med ett litet ljus i decembermörkret.